Alla är vi väl rörigt eniga om att vi behöver röra på oss…

Människans kropp är skapad för att vara i rörelse. Det kan man märka när man suttit still ene längre stund. Den liksom börjar röra på sig helt själv. Man måste sträcka på sig, man får byta sittställning fler gånger osv. Precis som i skolan så behöver man rast även i möten så man får röra på systemet.

Tänk då alla personer, speciellt våra äldre, som sitter still hela dagarna och aldrig får röra sig. Dels för att deras ben kanske inte bär men också för att det inte finns pengar till att ha personer som kan hjälpa till med alternativa rörelser, sittgymnastik, massage osv dagligen. Det skulle äldre må bra av och deras kroppar skulle fungera bättre och jag är helt övertygad om att budgeten skulle må bättre när äldre mår bra av sig själva och inte behöver medicin för att kompensera passivitet.

Jag har alltid varit en rastlös person behövt gå mycket för att göra av med energi. Jag tänker så bra när jag går. Det kan vara gamla slaggprodukter som ska kastas ut i nåt mumlande eller fräsande eller det är nya friska idéer som ska formas och granskas. När man sen kommer hem så känner man sig trött och nöjd. Nåväl, det var förr det. Nu har jag mina problem med knäna som hindra mig från att gå i den takt och den omfattning som jag vill. Jag får gå sakta och akta mig noga för rörelser som anstränger knäna, sånt straffar sig direkt. Skittrist helt enkelt. Jag minns när jag gick Vårruset ett år, enda gången, och jag gick i MIN takt och det gick undan. Men när jag var ikapp de mest saktfärdiga joggarna efter halva sträckan så tänkte jag att detta är inget för mig. Jag är ingen tävlingsmänniska och mitt belöningssystem gick inte igång av det.

Eftersom jag inte har körkort så har det varit naturligt att jag fått förflytta mig gåendes eller cyklandes. Jag föredrar att gå och jag tycker inte det är ett problem att det tar fem minuter extra för det. Det blir bara fem minuter mindre att sitta still. Att cykla är också häftigt. Man kommer snabbt och rör på sig samtidigt men favoriten är gång.

Vardagsmotionen är ett bra sätt att per automatik få det dagliga behovet av rörelse. Det där extra får man naturligtvis fixa med längre jogging- eller promenad-turer. Igår när jag satt på arbetet så såg jag ljuset, eller snarare hörde det. Vi hade precis ätit supersmarriga hemmagjorda kroppkakor och satt vid fikabordet och smockade i oss äppelkaka med vaniljsås då… utbrast min arbetskamrat Annika dessa mycket kloka ord som jag tror kommer att bli både bevingade och ofta citerade framöver: ”En portion – En motion, Två portioner – två motioner!” Jag satte nästan äppelkaka i halsen… nåja det gjorde jag redan innan hon sa det… det var ju gott… *S*…