Offentlig konst i vårt gemensamma ”vardagsrum”

Det offentliga rummet är vårt gemensamma utrymme, det finns både inomhus som utomhus. Det händer att det beslutas om offentlig utsmyckning åt medborgarna. Då anlitas konstnärer som ska utforma något som ger oss förbipasserande möjlighet att stanna upp, både fysiskt som mentalt.

En gammal traditionell typ av offentlig konst är väl en liten fontän. En sådan har funnits i Visby i många år. Först var den placerad nere vid Färjeterminalen men hade en olycklig placering så den liksom försvann. Numera finns den uppe på Södertorg och där har den fått en självklar central plats med parkbänkar runt om.

Sen finns en senare tillkomst. Det var en konststuderande som skapade den. Det är en lång pelare med rött ljus som på ett magnifikt sätt leder bilisten mot sig. Man skulle kunna säga att pelaren är ljuset som alla cirklar runt. Jag gillar den. Samtidigt som den kom till så var det fler som hade konstalster, den ena konstigare än den andra. En som blev populär var telefonboxen som ställdes i vatten. En som retade folk var den felvända tyska flaggan, vilken jag mer såg som ett uttryck för konstnärens omognad och narcissism, trams helt enkelt. Det är inget konstigt med att vara tramsig men det är inte heller någon konst.

En av mina favoriter av utomhuskonst i Visby är en skulptur som står inne i Gotlandshems område Vitkålen. Det är några personer som bada. Den borde haft en självklar plats vid badhuset men där finns redan en skulptur med bad-tema.

En utsmyckning jag inte förstår är den på Östercentrum. Blir du frågandes nu? Ja det kan finnas anledning till det för det syns knappt. Det är några av gatustenarna som består av brons som ska ge dem en grönaktig yta. Och då säger jag ”och???”... Det säger mig ingenting, nada, zip, zero. Skulle det vara för mycket begärt att få utsmyckningar som man kan uppfatta åtminstone?

En annan grej jag länge grunnat på är detta att en gruppbostad anses som ”offentligt rum” så till vida att de på 1980-talet fick konst som en utsedd konstnär skapade och bestämde hur och var den skulle hänga. Hur hemlikt blir det då för den som bor där? I det fallet är det tur att man inte har pengar att satsa på omsorgen på det viset längre, men det skulle vara kul att kunna låna tavlor att hänga på väggen från den ”kommunala samlingen”. Eller är sånt numera endast för de administrativa avdelningarna?

Nu ska Gotlands Konstmuseum starta en fiffig hemsida med bilder på den offentliga konsten, kanonkul. Då kanske man kan hitta något man inte sett förut. Jag hoppas det blir med information om konstnär, material och tillverkningsår samt om den stått på fler ställen osv. Kul grej!

Varför inte statyer på lite mer av kända personer, verkliga och fiktiva, som gjort något för vår Ö? Jag vill t. ex ha med Pippi Långstrump i innerstan, uppe på Klinten. Vid Norra Murgatan finns det en liten grön plätt, där skulle hon kunna stå med händerna i sidan och visa vägen på sitt finurliga sätt. Som en annan förebild kan vi ta med Sveriges första kvinnliga student, Betty Pettersson som föddes i Visby. Hon skulle kunna stå nere vid Högskolan och inspirera unga studenter till att tro på sina drömmar. På Fårö borde av naturliga skäl finnas en staty som symboliserar Ingmar Bergmans arbete och själsliga närvaro. Osv…

Jag vill ha mer konstnärliga utsmyckningar som folk kan ta på och prata om. Det behöver inte ”likna” för min del, men det ska beröra på ett positivt sätt (inget flaggtrams) skapa intresse. Barn har ett naturligt sätt att närma sig nya upptäckter och konst skulle kunna få även oss vuxna/stora att göra detsamma. Det är inget konstigt med konst bara spännande!