pengar. Ju mer bofast och materiell människan blev desto mer samlade hon/han på sig. Idag är det vanligt att man samlar på sånt som kan verka fullständigt meningslöst, liksom bara för att…
En typiskt engelsk ”samlar”-hobby är trainspotting, där man samlar på uppgifter om tågens avgångar, och stopptider. Men det finns även dem som samlar på speciella saker, silverbestick, gräddsnipor, jultomtar, pennor osv.Jag började en gång att samla på frimärken. Det var i Danmark där jag
träffade min faster Bitten som var en samlare av STORA mått. Hon hade gigantiska påsar som var fulla med frimärken som skulle blötläggas och sorteras. Jag och lillsyrran hjälpte till. Vi fick också var sin frimärksalbum av henne en jul. Det var kul och man blev helt insnöad på det en tid.Sen kom jag till Gotland och andra ting kom i min väg. Ett tag samlade jag på
blomskott. Fönstren var proppfulla med skott som skulle rotas och små krukor med blombebisar. Sen började jag samla på prydnadsgrisar, vet inte varför, det bara blev så, men det urartade. Andra började ge mig grisar av alla slag. Det blev liksom inte min grej längre utan ”de andras”. Hade jag börjat med lamm kanske jag ännu hållit på eftersom det mer har en anknytning till Gotland.Men min stor samlargrej är och förblir släktforskning. Det började på 1970-talet med en syster som
hade ett skolprojekt att släktforska. Sen smittade det av sig på en annan syster, två systrar, tre systrar. I början var det bara att komma ner så långt bakåt i tiden man bara kunde och WOW så häftig känsla det var att finna namn på människor som gav mig mitt DNA. Sen fortsatte det med att bygga på, syskon, syskonbarn, ingifta, yrken, domstolsprotokoll, bouppteckningar osv. Det fanns ingen ände på det hela. Underbart!Så kom datorn som en frälsare för oss eftersom vi nu hade börjat svälla ut med den ena pärmen efter den andra. Släktforskningsprogram löste strukturen och man
kunde sen bara fortsätta. Min syster håller numera på med att fylla i med alla personer som finns dokumenterade på Gotland. Hon dammsuger husförhörslängderna, socken för socken, och kopplar ihop personerna i ett enormt nätverk. Jag brukar ge henne påfyllnad när jag finner något extra gott. Speciellt för personer som flyttat från ön. Man vill ju liksom ”avsluta” personerna och finna deras dödsdatum. Jag tror att detta kan bli grunden till ett enormt forskningsforum på Gotland. Men det blir i framtiden. Nu är vårt datasystem som vi kallar för JP (Jensen Pettersson) vårt privata. Snacka om att samla på släkt.Jag själv hittade en egen nisch inom släktforsningen, jag började snoka runt i prästernas görande,
rent genealogiskt alltså. Jag skrev av det gamla herdaminnet för Visby stift och använde det som grund för mina egna kompletteringar. Ingen är felfri, inte heller Visby stifts herdaminne. Jag har stött på uppgifter i min forskning som gjort att modern måste ha fötts efter sin dotter. En medicinsk sensation eller okritiskt granskande?…. tja… döm själva… *S*. Jag har nu förstått att man nere på stiftet sitter och sammanställer ett nytt herdaminne. De använder uppgifter från min hemsida om gotländska präster och det tycker jag är kanon. De kommer ju att fylla på med helt andra uppgifter än vad jag har forskat i och så ska det vara med ett herdaminne. Jag ser fram emot den boken.Numera har jag nästan lagt all renodlad släktforskning på hyllan och mer gått över till ett annat projekt/samlande. Idag letar jag efter medeltidshus vilket är ett fantastiskt äventyr.
Min syster och jag var med i den genealogiska föreningen på ön. När internet kom sa vi genast att vi borde vara med på tåget och ha en hemsida. Njaaaaäääeeee blev svaret. "Släktforskare är äldre människor som knappt sett en dator" osv osv. Efter några försök att övertala styrelsen i föreningen utan framgång så sa jag en dag till syrran: ”Vi gör en själva!”. Hon stirrade på mig och sa att hon inte hade en susning på hur man gör. Jag visste å andra sidan att jag nu lagt in ett korn innanför hennes skal som skulle ligga och gnaga och gnaga tills det en dag kom ut en riktig pärla. Hon har en märklig förmåga att ligga och läsa instruktionsböcker som kvällslektyr, människan. Jag var inte ett dugg orolig bara otålig och överväntandens en period.
Och pärlan kom och den kallade vi först för Gotlands Genvägar som med tiden blev Web Gotland. Vi utgick från sådant vi själva ville hitta på en hemsida och så var vi igång. Varje gång vi tvekade och ifrågasatte oss själva så sa vi till varandra ”vem bestämmer det?” och svaret var varje gång ”VI”. På den vägen är det . Här gick samlandet ut på att dammsuga internet på länkar av alla de slag och jag säger JÖSSES vilka märkliga sidor man kan hamna på när man söker på google med två, tre sökord. Först var det renodlat gotländska länkar, sen utvecklades det till även svenska, skandinaviska, europeiska och ja varför inte HELA VÄRLDEN! No limits här inte. Idag är det 
svårare att hitta nya gobitar. Det har liksom planat ut en aning men jag letar fortfarande och samlar på hög. Som en hamster.Jag vet inte hur min framtid ser ut men jag vet en sak. Mitt samlande kommer aldrig att upphöra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar