inte höll.Idag så vet man att det är mycket oklokt att ens tro att det ska gå. Man vet… att det går åt helvete och med den självsäkerheten så är man ett offer innan man ens tagit det första steget. Man fyser fram benen och känner hur lite fäste man har på underlaget. Man försöker sätta ner hela foten samtidigt och ta upp den hel men det går ju inte. Kroppens anatomi funkar inte så. Nej man skjuter ifrån med framfoten och sätter ner foten med hälen först.
Detta innebär två olika hot mot balansen. När man skjuter ifrån med framfoten så riskerar man att halka så man hamnar ner på knä. Och det gör ONT att hamna på knäna! Att sätta ner benet med hälen innebär att man glider iväg och åker med hela kroppen som en vänd pannkaka i stekpannan och PANG så ligger man där som ett åbäke. Sen finns det de mer underliga erfarenheterna som när benen halkar iväg i en vinkel som kroppen inte ens visste fanns.Sen är det dessutom så att det första som skrapas bort och sandas är vägbanan och trottoarerna får komma i sista hand. Naturligtvis behöver trafiken rulla på. Problemet blir att fotgängarna då tvingas ut i vägbanan och där fyser vi fram och riskerar att ramla samtidigt som en bil kommer körandes och kanske inte hinner stanna. Jag har sett det flera gånger hur
personer svajat till ute vid kanten av vägbanan samtidigt som bilar passerar.Jag har ännu inte kommit till stadiet där jag går och köper broddar. NEJ, inte än men… Jag har kommit till stadiet där jag inser att broddar faktiskt räddar liv och höftleder. Jag såg en sparkstötting igår som stod parkerad utanför affären. KANONGREJ ju. Den ser liksom lite mer ”värdig” och cool ut. Jag hoppas på allvar att sparken kunde få en renäsans i vardagen men då behövs det mer snö förstås och mer halka. Nej nu blev det svårt…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar