Rapport från ett köksfönster

Jag kom på att det var ett tag sen jag berättade om nybygget utanför mitt köksfönster. Så här får ni se en bild på hur det ser ut i dagsläget. Det mesta sker inomhus som jag inte kan se och det sista utomhus sker väl i ett svep och så vips är blir det ordning på gården där. Jag har vant mig vid tanken på att ha ett hus som skymmer sikten. Jag är ju, som jag nämnt, positiv till nybyggande och då får man räkna med att nybyggda hus ska stå någonstans. Den här gången blev det framför mitt hus. Så snart får jag väl se hur det blir med nya grannar och vad det genererar i trafik och störningar ELLER trivsamheter. Nåja, jag bryr mig inte så mycket om mina grannar. De sköter sitt och jag sköter mitt. Men att vara vänlig när man träffas i trapphus, tvättstuga, på gården etc tycker jag är självklart.


Och vänlighet har vi inte för mycket av i vårt samhälle. Det har varit så många hemska saker som hänt på grund av ovänlighet, ofta också alkohol- och drogpåverkad ”ovänlighet” sas. Det kostar inte särskilt mycket, ja det är rent av gratis att bara se på en annan människa. Man kan dra lite på musklerna runt munnen eller till och med säga hej. En skitsak faktiskt men kan vara avgörande för hur man uppfattas.

Det finns andra småknep att visa vänlighet på och få MASSOR av kredits, mest inom sig själv. Man kan låta någon gå för i matkassa-kön. Nåja, man behöver kanske inte välja just den kund som har en överfull shoppingvagn utan den där som endast har en två-tre grejer att betala för. Man kan hålla upp dörren för någon, man kan plocka upp den där kassen som någon råkade tappa. Man kan resa på sig i bussen när det kommer in en äldre… eh.. Nu blev det konstigt. Det är ju JAG som börjar bli ”den äldre”.

I alla fall känns det så i mina knän just nu. Jag hade för en tid fått konstanterat Bakescysta vid knäna och jag lovar, de är kvar där än. Det är skitjobbigt att det hela tiden spänner och stör mig när jag ska gå. Jag känner mig ibland som en gammal människa eftersom jag får ett så ansträngt sätt att gå på. Jag måste kolla upp hur jag ska göra för att underlätta för mig. En sak jag ofta tänker på numera är att jag borde se efter en annan bostad. En på marknivå så jag slipper trapporna. För framtiden så att säga.

Men det är inte helt enkelt att leta bostad. Jag vill inte flytta egentligen för jag trivs i vår lya. Jag vet inte vilket område jag vill till eftersom det ska klaffa med så många andra saker i livet. Närhet till affärer, närhet till natur, närhet till busshållplats, närhet till arbetsplatsen osv. Så jag letar och letar. Ett alternativ är kanske att leta efter ett nybyggt ställe så man vet att det är fräscht från början. Blicken söker sig ut genom köksfönstret…