Fiiint ska det va…

Jag har nu en längre tid grunnat på en sak… det kommer sig av att jag fått uttalanden och signaler om huruvida det är förkastligt att sitta vid datorn. Kommentarer som jag hört är ”sånt skit!”, ”näää, jag umgås hellre med människor på riktigt”, ”har du inget liv?” osv. Jag känner igen det från tidigare, fast inom andra närliggande områden. Var det inte så att personer som pratar ”socialt” i telefonen var skvallriga personer? Var det inte så att detta att se på TV är avtrubbande och osocialt? Nu är det datorn som är orsak till att personer dras ner i ett träsk av dåliga vanor.

Telefonen: När jag bodde i Danmark, på 1970-talet, och halva min familj fanns i Sverige, jag var mycket glad över att jag kunde ringa dem ibland. I helgen blev min mor dålig och jag är glad att min syster kunde ringa mig och berätta det samt att jag kunde få ”lägesrapport” när de besökt henne och hjälpt henne med läkarkontakt. Jag har en kompis som jag ibland sitter och snackar med en längre stund, mycket skitsnack blir det, och vi skulle inte hinna besöka varandra eftersom vi har sånt arbetsschema som vi har. Jag ser telefonen mycket som en social apparat.

TV:n: Jag minns på 60-talet när några arbetare blivit instängda i en tunnel i Stockholm. Någon av dem var en arbetskamrat till min far. Vi följde räddningsarbetet via TV:n. Det var via TV:n jag fick information om att datorn skulle bli en framtidsgrej och att Spårbilen är ett framtida alternativ till bilen. Det var via TV:n jag fick information om World Trade Center och om Tsunamin i Thailand. Jag ser TV:n som en stor informationskälla.

Datorn: ”Det är bättre att umgås och pratat med människor direkt”. Sure, om de nu finns på 10 meters avstånd så du slipper ta bilen, tåget, flyget för att göra det. Jag har ”träffat” många människor via mail och chat. Några av dem har jag sedan träffat i verkligheten. Men vi skulle inte hitta till varandra utan datorns hjälp. Som släktforskare skulle jag inte kunna forska så mycket som jag gör utan datorn. Jag ser datorns om en förnämlig social informationskälla

Jag tycker det är trams helt enkelt, att försöka få ”verkligheten” att vara finare än ”elektronik-vägen” För elektroniken ÄR verkligheten, den också. Jag pratar med många människor i verkligheten, både nära och mer distanserat men jag känner inte att jag måste välja. Det finns inget ”antingen eller” för mig. Jag ser mig som en social ensamvarg och jag trivs att snacka med folk men jag trivs med att vara själv med min dator. Jag tycker inte att det är ”finare” att sitta med virkning, att baka, att tova, att snickra, att måla, att läsa osv än att sitta vid datorn och hålla på med photoshop, släktforska, läsa, rita, chatta, boka resor, etc. Jag ser det bara som ett ytterligare redskap för att kommunicera och skaffa information. Det ena behöver inte utesluta det andra. Så tycker jag det borde vara i verkligheten.

För mig låter ”fnysande om datorer och internet” precis lika genomtänkt som när man försöker bevisa att man skulle ha en bättre karaktär för att man kan låta bli att äta godis, att man kan äta EN portion mat, att man kan endast sippa på ett glas vin, ja att man aldrig tänjer någon gräns helt enkelt. Och sånt snack säger mer om dem än om mig. Jag är datorfreak och jag står för det.

Det finns människor som kan hamna i missbruk, bli datorberoende, surfar bort hela familjen och ekonomin, porrsurfar etc men… den risken finns alltid i i ALLA verkligheter där människor finns.
Tycker du annorlunda så… skicka ett mail och säg det då!...