Jag fick en besynnerlig tanke. Jag tänkte på de där byxorna som är vanliga i en del muslimska länder. Ni vet de där med grenen nere vid knäna. Jag har hört att de ser ut så för att man har en tro på att Allah ska återfödas igen och då av en man. Byxorna torde då vara till för att fånga upp det tänkta barnet. Man måste ha tänkt att den ”graviditeten” skulle se annorlunda ut än när en kvinna är gravid. Kvinnor har nio månader på sig att förbereda sig och ser magen växa sakta samt att födslovärkarna gör att hon får en hyfsat god tid, som regel, på att skaffa hjälp inför födseln. Men de där mansbyxorna borde då vara tänkt för en plötslig ankomst? eller är idén om att Allah ska återfödas av en man endast en manlig avundsjuka på kvinnan som bär livet i sin kropp?
Nåväl, så hoppade min tanke vidare på en hundradels sekund så tänkte jag att vi idag borde vara där snart att det är möjligt för en man att föda barn. Gentekniken har ju gjort så stora framsteg och så… slog det mig att det ju redan skett!... Det stod nyligen i tidningarna om en man som fött barn, Thomas Beattie hette han. Han föddes som kvinna och gjorde ett könsbyte men behöll sitt fortplantningsorgan.
Så har han nedkommit nu? Eller var det tvåan… ettan blev ju en flicka… vet inte vilken sort det andra barnet blev.
Nåväl, detta är inte min religiösa tro så jag överlåter det till de lärde, mullorna, att spekulera vidare i denna fundering.
Jag fick sen en hemsk tanke. Tänk om en person av Hitlers kaliber påstod att han är en reinkarnation av Jesus/Mohammed skulle vi tro på honom då och acceptera allt han sa och gjorde? Jag såg en TV-film här om kvällen om sista dagarna i bunkern 1945 och om jag uppfattat storyn rätt så är det hans sekreterares berättelse. Hon överlevde ju kriget och framträdde på 1980-talet (tror jag). I filmen fick man se hur människorna omkring henne verkligen såg upp till honom, kanske rent av dyrkade honom. Detta trots att det var både ryssar och amerikaner på ingång och hela Berlin låg i ruiner. De behöll sin övertygelse och flera valde att gå i döden trots att Hitler var död och kriget var förlorat.
Nu var Hitler en krigshetsare och gjorde förmodligen inga djupa filosofiska funderingar. Men om man misstolkade hans funderingar och nästan ”helgonförklarade” hans vision så kan det ju bli hur som helst. Hans tal inför massorna hade samma framtoning som jag föreställer mig en 1800-talspräst domdera utifrån gamla testamentet. Det fanns inte mycket inspirerande eller hoppingivande i det men det fanns nog många människor som präglades starkt av det.
Samma sak gäller väl Jesus. Han ska också återkomma. Ja, Enligt muslimska läran så är ju Mohammed en återfödd Jesus. Och så väntar vi på en ny återkomst men kommer vi att känna igen och acceptera honom då?
Låt säga att det uppstod ett rykte om att han var återfödd igen. Skulle västvärlden acceptera om han föddes i Kenya, Indonesien, Moldavien? Eller skulle Muslimska världen kunna tänka sig en Muhammed som återföddes i Sjöbo, Miami eller på Grönland?
Tänk om den personen dessutom kommer att kritisera nuvarande religioner och religionsutövare och kalla dem för månglare och för att missbruka Guds mening osv. Skulle vi köpa det?
Vi har ju skapat så färdiga föreställningar om hur det ska ske. Skulle han bli inlåst på en psykiatrisk klinik för sina vanföreställningar? Eller skulle vi känna igen tonen och på ren instinkt börja tro på hans ord? Det har vi ju inte så självklart gjort förut och skulle hans ord kännas i fas med den tid han skulle komma till då?
Själv är jag inte religiös eller starkt troende men jag har mina funderingar och även om de kanske är helt fel ute rent faktamässigt så var det så här de kom till mig…
lördag 24 januari 2009
När det snurrar fritt i skallen…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej! Intressanta tankar, särskilt de på slutet om Jesus. Jag tror att Jesus redan är närvarande - i det brutna, varhelst det finns; inom oss, i Gaza, i sorgen och i brödet. Men också i det lilla; den pyrande glädjen, det växande hoppet, barnet inom och utanför oss, det vi så ofta missar. Vi förstår det inte, men en dag ska närvaron bli synlig. Och då kommer vi att känna igen och förstå. Nu ser vi på ett dunkelt sätt, då ska vi se ansikte mot ansikte. Tror jag.
Tack för dina tankar! Bra dag, Gunnar
Har ett par bruna cahara shorts, de är väldigt lufftiga och sköna jag kan röra mig obehindrat jula med mera utan några problem. Föda barn i dem skulle vara helt otänktbart men magen skulle kunna växa i många månader då de är väldigt rymliga och smart uppbygda. Tanken att en unge skulle ramla ut och "fångas" upp får mig att vrida mig av skratt. Heja Lotta din blogg är rolig =)
Skicka en kommentar