Tur i kärlek eller bara tur…

Jag såg en gammal kärlek för en tid sedan. Då slog det mig. Att tur i kärlek KAN vara att INTE få den man är kär i. För efter en tid, låt säga si så där en 30 år, så ser man ju helt annorlunda på den som hjärtat slog extra slag för.

Man suktar och längtar och hoppas men ack… det går en förbi. Tiden går och läker såren. Sen efter en tid så ser man HONOM igen eh… nåja den där figuren som man idag inte kan få in i sitt huvud hur det gick till att man tände på. Han ser ju helmärklig ut i den där frisyren och han verkar inte ha någon som helst känsla för vilka kläder som passar ihop eller ej.

Sen undrar man om det sett annorlunda om man vann sitt hjärtas kärlek, han från 1974, eller han från 1981, eller han från den där kursen osv… Tänk om jag blivit hantverkarhustru eller en skuggfigur till det intellektuella egot som DÅ var så intressant.

Nåja, IDAG har jag då gjort mitt val och lever samboliv med en som från dag ett verkade ha bott här hela livet på något vis. Där summa sumamrum alltid slutar på plus. Är man för partisk för att se det som borde gjort att man ”valde bort”? Eller bestämmer man sig och så bara anpassar man sig, ett givande och tagande på vardaglig basis?

Hur som helst så är jag nöjd med hjärtats val och HAN fick en liten ask i morse med chokladhjärtan i. HAN däremot är mästare på att hitta passande kort som beskriver OSS så bra. Dem sparar jag och läser då och då samtidigt som jag suckar och skrockar över min tur i kärlek. För kärlek är något man inte kan köpa eller hyra utan det får man helt enkelt bara ta emot och ge utan förbehåll.

Oj, nu fick jag smaka ett chokladhjärtan… kanske jag skulle ägna mig lite åt HONOM en stund… fast risken är att han blir irriterad nu när han sitter och ser på Sport TV…. HAHAHA… skojar bara … min HAN ser INTE på sportTV… så det så… DET är vad jag kallar för TUR… i kärlek…

Puss på er