Visby - långt bort men nära...

När jag flyttade till Gotland 1975 så hamnade jag ute på bondvischan. Rone ligger ca 6 mil från Visby. Visby var en liten byhåla jämfört med de stora städerna i Danmark som jag tidigare bott i. På den tiden åkte man inte med sin bil hur som helst. Man skulle ha goda skäl. För att åka in till Visby krävdes det att man fyllde bilen med minst fem personer och att alla personer hade minst tre ärenden var att göra i stan. Det var ett heldagsprojekt och inget man skyndade bort på en förmiddag. I vår familj var det obligatoriskt att gå på för att äta lunch på Brinken. De har än i dag samma grundmeny som de hade när stället öppnade nån gång på 60-talet. Jag gjorde ett studiebesök där för en tid sedan med sambo. Han var helt fascinerad av inredningen och det genuina matutbudet.

Personligen är jag lite splittrad i mina tankar om Brinken. Bör det sparas och ”K-märkas” eller ska man göra en bättre restaurang där eftersom det huset en gång var P. A. Säfves barndomshem?

Morsan skulle alltid besöka Effes, som då var en slags billighetsaffär som skulle få både Rusta och Ö&B att skämmas. Utbudet var minimalt och priset likaså. Gissa hur kvaliteten var… Jag minns inte så mycket om alla butiker som man besökte för mig var det trevligt att besöka staden för en gångs skull. Jag undrar varför vi efter att få så mycket tillgängligt som ändå bara går sönder. Vad är vinningen på en billig grej som endast håller någon månad eller två?

Idag är det ganska annorlunda. Dels har fler människor bil idag och dels så ser man annorlunda på bilåkandet. Att åka in till stan, alternativt från stan ut till landet, en förmiddag för att fika är inget märkligt. Man tillåter sig mer impulsutflykter helt enkelt. Varje socken är en slags förort till Visby numera. Avstånden har krympt eller i alla fall känslan för avstånden. Det gör att vi kör/åker mer bil och det gör att jag känner mig stärkt i tanken om att Gotland skulle gynnas av att ha spårbilar.

Eftersom avstånden har ”krympt” har det även medfört att resandet till fastlandet har ändrats. Förr var det en flera-dagars-projekt (läs min tidigare artikel om detta) att besöka huvudstaden. Numera kan man smidigt resa upp över dagen. Man kan åka upp på morgonen och komma hem strax efter midnatt – SAMMA DAG. Man kanske bara är sååå sugen på att besöka Sturekattens kafé och då "adda" några andra grejer att besöka. Bara för att… Det finns så mycket i Stockholm som man kan besöka, museer, kaféer, restauranger, bekanta, Skansen, Konserter, någon vän osv

Dessutom ger det ett nytt perspektiv på vart man vill bo. I Visby har jag ca 4 timmars resa till storstaden Stockholm, ca 45 minuters resa till metropolen Hemse eller 1 timmes resa till underbart vackra Fårö. Ska jag till Skåne så reser jag hemifrån på morgonen och är nere i Malmö vid 18:00-tiden. Perfekt! Att bo i Visby är som om att äta kakan och ha den kvar.

Jag och syrran planerar en tripp till Stockholm med anledning av att vår formidabla hemsida WebGotland firar 10 år på internet. Jag föreslog Kaknästornet som jag inte besökt sedan det var nybyggt. Sen ringde syrran och sa att det var ju ett perfekt besöksmål eftersom det handlar om att sända ut information det med. Nåväl det blir kanske mer ”sända in” där för oss, dvs fika eller nåt. Jag letar febrilt på nätet efter något bra tips på vart vi ska åka och titta och den här gången funderar jag på nordost om Stockholm. Vi får se hur det går. För mig är Stockholm inte bara att gå i en galleria i centrum, utan också att hitta någon intressant ort utanför som har sin specifika historia.

Det blir svårt att argumentera ekologi samtidigt som man pratar om att göra bilturer hit och dit men jag tror att vi människor har en stark inneboende nyfikenhet som gör att vi vill utforska nya platser. Och jag har många ”vita fläckar” på den svenska kartan.