Vårkänning

Igår fick jag sån energi bara av att slå upp ögonen. Ljuset i sovrummet var annorlunda och när jag drog upp persiennerna förstod jag att NU är det verkligen en VÅR i ankommande… Sambo och jag tog oss ner till Almedalen och Botaniskan för att se vad som är på gång. Och där såg vi att fler tänkt likadant. Det var fullt med små människor som sprang omkring i Almedalen, både vid dammen och vid lekparken.

En liten knatte som sprang ivrigt framåt. Hans vinterdräkt var så stor och bylsig att hela han såg åt som en boll med en liten boll högst upp. Han sprang för livet och hans pappa ropade efter honom att hans kulle stanna, speciellt med tanke på att Donnersgatan börjar där Almedalen slutar. Men den lille äventyraren hade bara ett mål i sikte, FRAMÅT. Nåväl, hans far hann fram och stoppade hans framfart men det var en skön syn att se all den energin.

Likaså var det full energi som de något äldre ungarna utstrålade som tillsammans med deras morsor/mormödrar(?) hade full packning med sig och var på väg mot strandpromenaden. De skulle sannolikt grilla någonstans längs med stranden och det är väl en bra avslutning på sportlovsveckan.

Tänk sen i sommar när alla lediga gotlänningar och turister ligger på gräset i Botan och när det är framträdanden på scenen

Själv gick vi en sträcka längs med strandpromenaden fram till kärlseksporten där sambo bevisade, igen, sin kärlek till mig… eh… eller var det tvärtom? minns inte riktigt… men det värmde.

I Botaniskan sover alla växter under det vita täcket. Men jag anar att snart ringer deras väckarklockor och då skuttar de upp, precis som ungarna vid Almedalen. De kommer bara ha ett mål i sikte, uppåt. Snart kommer också alla fåglar som ska bygga bo i hela Botaniskan och då kommer det att vara full fart i parken. Sen kommer sommaren med långsamma promenader genom blomsterprakten. Och på sin plats står Linnés staty. Ibland tänker jag att han vakar över vår underbara oas