Hyresvärden hade nog sin egen syn på vad han som hyresvärd behöver och inte behöver göra. Han till och med var inne och svarade i min telefon när jag inte var hemma! En gång i tiden hade jag näbbstövlar och så kom dagen då jag beslöt mig för att slänga dem. Det var ingen större process och det var skönt att få nya, speciellt med tanke på det stora hål som var på näbbstövlarna. Så gick tiden och jag skulle gå upp och betala min hyra. Det gjorde man direkt till hyresvärden som i sin tur hade ett handskrivet kvitto till mig. Det är nog enda gången jag titulerats med ”fröken”. Och vad fick jag se då månne? Jo, hyresvärden hade mina kasserade näbbstövlar på sig! Han hade förmodligen inte ens min storlek. Jag blev helt paff och kom av mig en stund. Men förstås, vad kan man vänta egentligen av en man av den gamla stammen. Han använde tidningspapper på toaletten. Jag vågar inte fundera på vart han gjorde av pappret när han använt det. Jag visste på allvar att det var vår när hans yllelångkalsonger hängde ute på tork. Att bo i innerstan har säkerligen sin pitoreska charm över sig men jag är en praktisk person och då kan en modernare lägenhet fungera bättre för mig.
Norr Kyrkogatan ligger lite avskilt där längst i norr och jag tyckte det var oerhört vackert på vintern när nysnön låg jungfrulig på gatorna på morgonen. Idag är huset renoverat och ägs av ett fastighetsföretag. De lät bygga en lägenhet i det gamla stallet också.
Sen fick jag en lägenhet, via Gotlandshem, i Vitkålen 1981 och det var en underbar tanke att veta att toaletten och badrummet var mitt, bara mitt. Den lägenheten hade ibland funktionen av ”vandrarhem” eftersom många bekanta hyrt in sig hos mig genom tiden jag bodde där. Det har varit på gott och ont. Självklart har jag velat hjälpa kompisar att ha någon stans att bo när de hyrt ut sin egen lägenhet över sommaren, pluggat osv. Och självklart har det varit kul med kompisar som kommit på besök på sommaren. Men när jag flyttade från Bogegatan beslöt jag mig för att inte vara så frikostig mer. Lägenheten låg hyfsat centralt och på markplan så jag trivdes väl okey där. Nackdelen var avståndet till arbetet. Eftersom jag inte har körkort kan jag endast förflytta mig gåendes och cyklandes. Det har jag inga problem med, om det inte är vinter och full snöstorm. En vinter när det var ett sånt fruktansvärt väder så var endast Visbyleden öppen för trafik. Jag skulle gå från Vitkålen till terra Nova där jag arbetade,ca tre kilometer. Det var tidig morgon och stora långtradare kom körande från färjan. Där gick jag på Färjeleden i snöstormen och det var endast en och en halv vägbana öppen. Då beslöt jag mig för att det var dags att flytta. Så jag ställde mig i kö.
Jag fick en lägenhet på Allégatan i Stäven hösten 1986 och den lägenheten tycker jag är den av alla mina bostäder som varit bäst planerad. En typisk ”miljonprogram-lägenhet”. Jag hade en lägenhet på markplan och efter att jag planterat syrén och jasmin så blev det en lummig oas på sommaren med plats för hängmatta och grill. Jag hade hyfsat nära till tvättstugan också så jag levde i förortsidyllen. Okey, okey, det fanns grannar som hade problem som jag på olika sätt fick ”ta del av”. Det kunde vara stökigt ibland men i det stora hela så trivdes jag mycket bra där i Stäven. Det var bra avstånd till arbetet och jag hade Gråbohallen som närmaste affär. På den tiden var Gråbohallen en mycket välbesökt affär och inte den urholkade närbutik som den blivit idag. Här bodde och trivdes jag bra tills syrran en dag ringde och sa att hon skulle gå på lägenhetsvisning. Hon hade förste tjing på en lya i Länna, åt någon av sina ungar, men om jag ville ha den så fick jag den. Jag svarade ”eeehhh”, vadå ”vill ha”? Jag skulle inte flytta.
Vi gick på visningen av lägenheten, på Jungfrustigen på Länna, och sen var jag fast. I januari 1999 flyttade jag in. Jag fick bo i fjorton dagar i kök och sovrum eftersom jag skulle få golvet slipat i vardagsrummet, och det skulle bli när hantverkaren hade ”en lucka”. Men jösses vilken skillnad det blev sen. Jag trivs mycket bra med balkongen och avståndet till stan. Idag är lägenheten för liten eftersom sambo anser sig behöva bättre plats. Som om skrubben, utan fönster, i källaren inte skulle kunna räcka åt honom... Nej, allvarligt så funderar vi på att flytta men sen tänker man på nya lån och kanske ett sämre bostadsområde osv. Så jag har inte bråttom. Här har vi närheten till Krookska dungen och Furulundsskogen om vi blir sugna på någon liten promenad.Vi drömmer om en trea på markplan med närhet till strövområde eller skogsparti. Det bästa området med de egenskaperna är nere vid 55-plus området Tallunden men då blir det för långt bort från stan för mig. Jag har inget körkort och jag vill inte behöva vara så beroende av bil och chaufför. Kanske det nya området som ska byggas på Galgberget med hyreskostnader som endast höginkomsttagare har råd med? Fast där är det inte så mycket skog. Eller på det nya området Visborg? Nej det blir för långt bort. Skulle jag bo centralt så skulle jag kunna tänka mig att bo på de nybyggda gamla slakteriotomten och ha utsikt över ringmuren, även om Kung Magnus vägs trafik passerar förbi. Så här håller man på och fantiserar sig in i framtiden och aldrig kan man bestämma sig. Kanske slutar det med att vi bor kvar här så länge benen bär oss upp och ner för trapporna för lägenheten har sin charm, helt klart
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar