En resa – många minnen. Dag 15.

Efter en frukost tillsammans med våra värdar så påbörjade vi vår resa söderut. Vädret var inte precis något att hurra över, det var kallt och det regnade. Vi tuffade på i ganska snabb takt och stannade inte förrän i Bureå då vi var fikasugna. Platsen fick mig osökt att tänka på Bure-släkten. Det är dock ingen släkt till mig. Sen fortsatte vi och stannade in förbi Lövånger där Urban tillbringat några barndomssomrar med sin familj.

Lunchen åt vi i metropolen Hörnefors någon gång på eftermiddagen. Det var ett matställe som låg precis vid en bensinstation. De hade till och med duschar att hyra ut! Smart grej med tanke på många långväga resenärer. Sen såg vi Botniabanan som sakteligen växer sig allt längre norrut.

Vi passerade Docksta, där vi övernattade 2007 när vi bilade den här vägen senast. Det kom en ambulans i högfart med sirener och blinkande ljus. Vi körde åt sidan men noterade att flera andra bilister inte verka märka att det var en brådskande ambulans bakom dem. Har folk helt slutat använda backspeglar?

Så kom vi fram till Högakustenhotellet där vi skulle övernatta. Det hade vi bestämt redan 2007, att nästa gång vi skulle bila längs den här vägen så skulle vi övernatta vid just Högakustenhotellet. Vi hade övernattat i Docksta men ätit frukost på hotellet och då bestämde vi detta. Vi blev helt enkelt impade av hotellet. Det var stor skillnad mot Comfort hotel i Trondheim. Vid Högakusten kände man direkt att personalen var väl inarbetad och serviceminded. Vi fick ett bra rum med tanke på att Urban vill kunna gå ut och röka. Vårt rum låg på markplan med uteplats, dvs två våningar under receptionen och med direktvy över Högakustenbron! Det var verkligen ett hotell jag vill återkomma till.
Dessutom hade de en fåtölj för hotellgästerna som var en massagestol. Den bara måste jag prova. Urban satt och tittade på mig medan min rygg knådades ganska brutalt. Han skrattade elakt åt mitt minspel. Men det var inget mot vad jag gjorde när han testade. Ja, jösses vilket minspel! En sådan fåtölj borde man ha på varje arbetsplats. Jag tror mer på en sådan än de nåldynor/spikmattor de kränger överallt nu för tiden.

När vi gick i säng pratade vi om att morgondagen skulle bli den sista resdagen. Vi kände oss glada och tacksamma över vår lyckosamma semester. Inga större missöden och en fantastisk tur med vädret. Vi har träffat på så många trevliga människor och, inte minst, hade jag doppat /tån/foten i ishavet. Nu måste jag bara komma på en ny dröm men det gör jag gärna...