En resa - många minnen. Dag 16

Efter en riktigt god frukost så blev det dags igen, för sista gången, att packa ihop alla saker och checka ut. Bilen startades och sen var det fullt rull igen. De svenska vägarna är ju alldeles perfekt jämna, breda och perfekta bortsett från att det blir så trist med bilköer och tråkiga vägavsnitt. Nu kanske man inte ska klaga eftersom vi ju fått pröva på betydligt sämre vägar under vår semesterresa. Att skumpa runt på en väg full av hål på grund av tjäle är inte skojigt precis. Dessutom hade vi en viss hemlängtan och då är det bra att det går smidigt, bortsett från bilköerna då.

Vi stoppade till i Gnarp och fikade på Lias kafé. Den tjejen kunde verkligen göra pajer! Trist bara med allt trafikbuller från E4:an. Vi hade fått för oss att Gnarp var känd för något. Vi kunde inte komma på vad det skulle vara, verktyg? kläder?, mat? sport? Ja, det enda jag kunde associera till var "G(n)arp och hans värld" och det var förstås inte rätt men ändå... Vår resa fortsatte med frågan obesvarad.

Längs med vägen såg vi flera väg-försäljningsställen, speciellt med jordgubbar. Det är så irriterande när de inte kan/vill ange priset på sin skylt. Det gör i alla fall att jag inte ids stanna till om det sen skulle visa sig vara överpriser. Alltså bestämmer jag mig redan där för att inte köpa.

När vi kom ner på Upplansslätten märkte vi att den nya E4:an, som de höll på med 2007, var klar. Eftersom vi inte ville passera Uppsala utan köra in i stan så svängde vi av för att ta den numera gamla E4:an. Jag kan bara gratulera Uppsalaborna till nya vägsträckan. Det har varit ett helvetiskt bestyr att ta sig in i Uppsala med den infrastruktur som var tidigare.

Vi blev naturligtvis hungriga så där pang på och jag fick ett intensivt behov av att besöka en toalett. Så för att inte irra runt p gatorna och bli irriterade på varandra så tog vi "första bästa" ställe som var Burger King. Jag rusade till toan och naturligtvis skulle de ha fem kronor för att man skulle få använda den. Jag gick till kassan och fick , hysteriskt knipande, vänta på min tur i kön innan jag kunde växla pengar för att sen kunna gå på toa. Jag kände att detta var droppen. "nu blir det en grupp på Facebook" och en grupp blev det: "GRATIS TOALETTBESÖK på våra kaféer och restauranger" (gissa om det blev tillströmning direkt!)

Sen skulle vi besöka Spårbilstestbanan som ligger i Uppsala. Vi hitta platsen med den inhägnade banan. Tyvärr var grindarna låsta och ingen där att prata med. Jag såg en vagn på håll och jag fick verkligen hålla i mig för att inte börja fotografera om de nu skulle konfiskera kameran eller nåt.

Vi åkte ut ur Uppsala på en gammal väg och hittade Krusenberg herrgård. De hade ett kafé i en gammal stuga vid herrgårdens hamn så vi läppjade i oss en kopp gott kaffe.

Sen var det dags. Vi skulle passera Stockholm stad, vilket kan vara en mastodontpärs. Naturligtvis hamnade vi strax efter rusningstid. Och naturligtvis hade två vägbanor i en tunnel stängts av så att vi fick köra i krypfart genom staden. Ja, jösses, Stockholm har inte förändrats vad gäller framkomlighet. Det byggs fler vägbanor och fler vägsträckor. trots detta så är det samma köer som det alltid varit. Dessutom passerades huvudstan i ösregn modell skyfall med noll sikt för chauffören!

Nåja, jag vill dock få en sak sagt. Väg 73 som går från Stockholm till Nynäshamn, HALLELULJA! Tänk att det gick att få en lösning på denna eländiga vägsträcka. Redan vid utfarten, efter köerna alltså, så börjar vägen nu och sen är det bara raka spåret hea vägen till Nynäshamn. Den som bor längs med den gamla sträckan måste vara hellycklig idag.

Så kom vi fram till hamnterminalen i Nynäshamn,e n kär gammal bekant. Här har man suttit många gånger och väntat på att få gå ombord. Likaså den här kvällen. Ett positivt tillskott till området, en Baja-Maja. Men ett tips till de som ansvarar för området. Se till att hålla Baja-MAJA REN och TÖM den regelbundet!!! fans å äckligt säger jag bara... Detta är första intrycket alla turister har av sin semester på Gotland, inte bra, inte bra...

Så satt vi sen på överfarten, ja jag satt och Urban vankade fram och tillbaka, och softade tills det var dags att gå ner på bildäck. Några idioter satt och gapade i sin bil och hade redan påbörjat sin partyvecka på Gotland. behöver jag säga vilket kön de hade? Gissa... du har 50% att gissa rätt.

Så fick vi äntligen köra av. Jag kände direkt att det var något fel eller annorlunda. Jag kunde först inte komma på vad det var men så... märkte jag... att det var becksvart ute. Vi hade varit norrut så länge att vi vant oss vid ljuset. Det var helskumt att köra/åka i mörkret. Men ändå... vi var hemma. Borta bra men hemma BÄST...