En resa – många minnen. Dag 12

Så kom vi till den första dagen av alla de hemresedagar vi nu hade framför oss. Vi satt vid vår frukost i den mysiga stugan och pratade val-minnen. Sen blev det att packa ihop alla grejer (igen) och slutligen städa ur stugan. Det var lite vemodigt att tänka på att vi nu hade avklarat alla huvudgrejer på vår enorma resa. Resten skulle ske på ”hemvägen”. Samtidigt märkte jag att Urban var lite uppspelt över att få återse sina gamla vänner i Luleå snart. Jag tänkte däremot att han är lite för mycket av en tidsoptimist när det gäller att få tiden att räcka till åt allt och alla.

Precis när vi skulle sätta oss i bilen ropade Urban: ”Jamen, du skulle ju doppa foten i ishavet!”. Ja, jösses jag höll på att glömma det efter alla strapatser i båten. Jag var lite tveksam en kort sekund men så gick vi ner. Jag fick tänka en och två gånger innan jag doppade ner foten. Det var IIIiiiiiiissssssskallt! Urban som skulle ta bilden var fumlig med kameran och jag FRÖS när jag fick vänta på att han skulle få till en bild. Men nu har jag bildbevis på detta.

Vår resa gick mot Narvik och här kom vi osökt in på prat om andra världskriget. Det var mycket tyskar där under kriget och de betedde sig mycket illa mot norrmännen. Det är i Ofoten-fjorden som det ligger sänkta tyska krigsskepp, synligt för alla. Säga vad man vill om norrmännen men de var verkligen hjältar under deras lands ockupation!

När vi närmade oss Narvik beslöt vi oss för att strunta i boendet i ett vandrarhem inne i Narvik. Vi kände starkt för bekvämlighet. Vi stannade till vid Viking Hotel i Bjerkvik och slösade oss till en underbart skön säng och kommande megafrukost.

Urban la sig för att sova en stund och jag softade med TV-tittande. Urban påtalade att jag blivit så galen i att glo på TV. Kanske var det ett uttryck för ”hemlängtan”. Sen for vi in till Narvik för att besöka banken men den var stängd när vi väl kom dit.

Vi var ganska trötta och griniga så vi beslöt oss för att åka tillbaka till hotellet och äta kvällsmat. Att sitta still i en bil i flera timmar tar verkligen på krafterna. Vi åt Kveite och det smakade nyyyydelig. Sen gick vi upp på rummet och bara slappade. Det var inte svårt att sen dra täcket över huvudet och snarka in i en oändlig sömn till morgondagen.