Jag skulle för första gången få pröva på att fiska. Jag har ärvt ett kastspö och var väldigt exalterad inför denna aktivitet. Dessutom hade jag hört alla historier om att ”i Norge behöver man bara doppa ner linan så får man napp”. Vi stod vid båtbryggan och solen sken. En härlig dag så jag var mycket positiv till att få fiska. Jag hade på ett mörtblänk på linan och provade att kasta och att meta. Min kastteknik var väl inte så värst perfekt men jag hade riktigt roligt. Jag fick nästan ett jättenapp.
Jag såg hur en nästan 4 kilos torsk simmade upp med öppet gap och slukade kroken. Sen började den simma nedåt. Jag fick dra så gott jag kunde men den simmade under bryggan som var av cement så linan brast. Det var snopet. Men en Kempetorsk var det! Efter det fick jag en Gråsej som fastnat i sidan på kroppen. Det var ganska obehagligt att ha en levande varelse som man krokat fast i en fiskekrok. Jag tyckte synd om den.
Urban däremot tyckte genast att vi skulle använda Sejen som bete. Så den fick följa med ner i vattnet, fastkrokad, och locka till sig andra fiskar. Tyvärr (eller tack och lov) så nappade inga fiskar på detta. Jag bestämde mig för att släppa den. Hur som helst så kände jag att det här med fiske är en kul gej.
Efter några timmar så åkte vi hem till stugan och sov. Sen fick vi äta hemköpt ”fiskekaka” och gotländsk färskpotatis.
Senare på kvällen umgicks vi med värdparet. Jag smakade en mycket god rabarberpaj. Här i Steigen är säsongen ca en månad senare än oss på Gotland. Värdparet som hade gått tur berättade att det tagit ca sju timmar så jag var glad att jag inte hade följt med, även om det skett i mycket lugn takt. Men gå på norsk ”tur” vill jag verkligen göra en dag. Jag kan tänka mig att utsikten uppe från fjällen är vidunderlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar