En resa – många minnen. Dag 7

Inför den här dagen hade vi tänkt åka ut med båt men vi vaknade till en dimma som låg som en matta utanför fönstret. Dessutom småregnade det och i Norge så småregnar det ofta och den här dagen var inget undantag. En båttur var inte att tänka på. Dels för att det var mycket kallare och dels för dimman som skulle ta bort all sikt. Dessutom skulle jag nog börja gnälla direkt över allt småregnande. Så vi gjorde en ny plan. Vi bestämde oss för att åka till en ö som ligger nära Steigen, Engeløya. Vi skumpade fram på småvägarna och åter igen började uttrycken ”wow” och ”jösses” att bli aktuella. Det är makalöst så många vackra blickfång det finns i Norge.


Norge har en kultur med många träkyrkor. Dels är de gamla stavkyrkorna, som främst förekom i södra delen av landet. Ibland stöter man på stenkyrkor. De flesta från 1800-talet men på Engeløya finns en medeltida stenkyrka, som märkligt nog heter Steigens kirke. Dörren var låst så vi kunde bara se på den på utsidan.

Sen kom vi fram till ett av alla de många krigsminnen från andra världskriget. Batteri Dietl, som var en befästning med, då, världens största kanoner. Tyskarnas närvaro i Norge märks överallt.
Något jag förundras över är att det saknas tysk text vid minnesplatserna. Jag anser att ALLA ska kunna läsa vad som hände på platsen och vi träffade på massor av tyska turister på vår resa.

Vid en annan plats som var ett koncentrationsläger (!) för ryska krigsfångar kunde vi läsa om hemska levnadsförhållanden och tortyr på norska och på ryska. Varför fanns ingen text på tyska? Är det några som behöver läsa texten så är det väl dom?

En av våra många fikastunder blev vid brofästet på Engeløya och åter igen förundras jag över norrmännens förmåga att bygga broar, och tunnlar. Broarna är många gånger så smala att man kan få väja för mötande trafik högst uppe på brokrönet.

Väl tillbaka insåg vi att affären var stängd. Man tappar koll på dagarna när man är på resande fot.

Sen åkte vi hem till stugan och tog en middagslur. Därefter ville vi ut och fiska igen. Vi åkte runt ett par varv och hamnade till slut i Hellnessund igen. Vi hade ingen fiskelycka den dagen heller. Så det blev att rota runt i kylbagen och trolla fram kvällsmat. Och det funkade det också.

Sen umgicks vi med värdparet en stund och de gav tips på besöksmål på Lofoten, dit vi ska imorgon. Det var lite vemodigt att så snart åka från Brennvik och Alf Martin och Eva men vår sammantagna resa skulle bli lång och vi var tvungna att ha ett fast resschema för att hinna med att besöka alla ställen. Samtidigt var jag förväntansfull inför morgondagens äventyr.