Resa i böljande landskap – Dag 7

Idag stod släktmöten på agendan. Vi skulle till Båstad där sambo upplevt sina barndoms somrar med sin mors släkt. Regnet hotade att orsaka kaos men envetna som vi var så sket vi i det. Vi småsprang till bilen och satte gasen i botten. I Båstad var det inte mycket bättre. Regn! Vi hade tänkt bada längs Skånska stränder på den här resan men hittills hade vi inte fått till det. Den här dagen såg inte ut som något undantag.

Först besökte vi en kusin som hade sommarhus en bit upp på höjden. En fantastisk utsikt över hela Båstad och jag svor lite inombords när jag såg den långa strandremsan. Förbaskade regnväder!

Men kusinerna hade det trivsamt ändå. “Kommer du ihåg”, “ja men var det inte då du…”, “Ha, det var ju du som inte…”. Det var krabbfiske, mostrar, bad, fiskeplatser, tennis (så klart), kusiner, krogen, brudar, sena kvällar, ja allt möjligt som avhandlades på den allt för korta stund vi stannade. Att det kom en och annan störtskur störde inte minnenas kavalkad hos dem.

Sen begav vi oss till Båstad kyrka där kusinernas morföräldrar ligger begravda för att sedan ha en grand final vid Danska glassbaren som tydligen ska ha varit en viktig mötesplats/häng en gång. I år är det sista året sen “ska hela klabbet rivas”, dvs stängas ner. En företeelse/begrepp går i graven. Jag kunde själv inte förstå det magiska med glassbaren och jag tror man ska ha haft mer långvarig relation till Båstad för att förstå det magiska.

Efter glassbar blev det besök hos en gammal moster och ännu en kusin. En riktigt gullig tant på över 90 år med minnet i gott behåll. Kaffestunden genomsyrades av värme och glädje och många minnen och foton gick igenom. Det är en fantastisk upplevelse att bevittna så mycket kärlek!

Efter dagen hos släkten började vår energi krokna. Alla dagars många upplevelser fick oss att att känna oss lite urlakade. Vi tog “tidig afte” som man säger här på Gotland. Dvs Sambo och jag gick till lokal restaurang; Chaplin, och åt mat och sen blidde “natt natt gott gott”.