Borta bra men hemma bäst…

Jag tycker om att besöka nya platser men jag har svårt med allt för mycket värme och alla läskiga insekter. Så varje snack om att resa till ”varmare länder” får inte mig att gå spinn precis. Jag vill utforska Skandinavien i första hand. Det begränsar förstås möjligheterna eftersom man gärna vill ha ett bekvämt klimat när man gör det och ljus så man kan se något. Det begränsar allt till vissa tider på året.

Annars hade Madeira med sin natur och historia suttit som en smäck men det la jag på hyllan. Det kändes också alldeles för mycket av ”pensionärs-varning”… sååå gammal är jag inte. Min systerdotter bor i Florida och hon vill att jag ska komma på besök. Samtidigt vet jag ju att där finns alligatorer, megastora kackerlackor och många andra knepiga kryp. Hon försöker förföra mig med alla möjliga kulturella och ekologiska beskrivningar av hennes närområden men jag är svårflörtad. Sure, jag är nyfiken på hur hon har det men, det blir alltid detta ”men…” som vinner.

Visst, jag är en tråkmåns men så är det för mig. Jag gillar inte när det är för varmt. Dels för att jag lätt får värmeslag och solsting men att det på såna platser lever en massa konstiga kryp. Jag får lite nojiga tankar när jag tänker på läskiga kryp som kravlar sig in i skor och under täcket. Jag får obehagskänslor bara av att tänka på det. Faktum är att det börjar klia på hela kroppen nu när jag skriver om detta.

Nej, tacka vet jag Skara, där har jag aldrig varit. Dit vill jag åka. Ja, hela Västergötland har jag span på just nu. Kanske för att sambo har sina rötter där men också för att hela storyn kring Arn är byggd på flera faktiska händelser i Västergötland. Och då är vi inne på historia och då är jag med. Dessutom finns det möjlighet att åka dressin där någonstans har jag läst och det vill jag pröva på.

Ett landskap som ligger ”långt bort” och som jag är nyfiken på är Dalsland. Dit vill jag bara av den anledningen. Inlandsvägen upp till Norrland skulle vara kul att pröva på en gång. Eller Dalarna, det mest pro-svenska som fanns innan Sverige ens var ett rike… eller nåt.

Främst gillar jag platser som har något kulturellt som tilltalar mig. Jag söker inte efter nån snobb-kultur utan den mer lättillgängliga med historiska byggnader osv. En plats där människor verkat i generationer, högättad som enklaste folk. En medeltidsruin kan alltid fånga min uppmärksamhet, som i Vadstena, Alvastra, Vreta kloster osv.

Sen har vi angränsade länder som lockar. Jag bara måste till Bornholm någon gång. Har varit på väg flera gånger men det har alltid strandat på tidsbrist. Dit åker man smidigt från antingen Simrishamn eller Ystad. Dessutom ingår det några hotell i Coops premiecheckar för hotell. Jag är en duktig medlem som handlar troget och samlar poäng. Så det skulle minimera kostnaderna en aning. Deras rundekirker lockar faktiskt en hel del. Jag undrar hur mycket kontakt det varit genom tiderna mellan Gotland och Bornholm, speciellt under tiden då Gotland tillhörde Danmark.

Norge lockar med Lofoten och Hurtigrutten men om jag förstått det rätt så är det extremt dyrt att vistas i det landet. Åland är också en plats som ska vara enormt fint. Ska försöka övertala sambo en dag så att vi kan resa dit. Dock med dagfärja så jag slipper den där sortens party-färjor som man just nu får se om på TV.

Sen finns det en plats som för mig är onåbart att kunna resa till eller att få den där megaupplevelsen av. Det är Gotland. Min fantastiska och underbara hemö. Nog finns det många ”vita fläckar” kvar även för mig här men… den där första WOW-känslan kommer jag aldrig få uppleva… igen. När jag flyttade in till Visby och jag passerade ringmuren ett antal gånger varje vecka så blev jag under många år lika begeistrad. Men nu är det mer vardag för mig, tyvärr. Jag är stolt över min stad och jag känner att muren har sin magnifika historia men den där wow-effekten är inte riktigt med längre. Jag får i stället leta efter nya ställen på ön för att få den där ”första upplevelse-känslan ”.

I somras var jag ute på en utflykt på norra Gotland. Vi åkte längs stenkusten. Sen kom vi fram vid Ar och såg att lågvattnet gjorde att man någorlunda enkelt kunde vada över till Falholmen. Det var många andra som gjorde likadant och det var en kul upplevelse. Det är just dessa små upplevelser som gör Gotland så speciellt. Jag bor helt enkelt på en underbar plats!