Jag glor på TV

Jag är en av de ungar som tidigt satt klistrad framför TV:n. Jag fick veta att jag skulle få fyrkantiga ögon, vilket jag i och för sig trodde på, men jag fortsatte tittandet. Varför? Jo, för genom TV kom KUNSKAP. Jag sög i mig allt jag kunde, från barnprogram till vuxenprogram. Här fanns inga skolprov som stressade och hämmade en, utan det var öppet att bara ta till sig. Sure, barn kan inte sortera och kritisera dåliga program, men barn kan lära också. Dåli kunskap kan vara bra om det är enda alternativet. Speciellt med tanke på att jag skolkade ett helt skolår (läs tidigare blogg om dyskalkyli).

Jag såg barnprogrammen som Kullamannen, Kråkguldet, HelgTV:n till jul, Julkalendern, Plupp, m.m. När jag blev äldre kom också de läskigare programmen, Helgonet, Snobbar som jobbar m.m. Men jag såg också Tekniskt Magasin, debattprogram och flera dokumentärer. Jag satt klistrad vid TV:n och följde Martin Luther Kings resa i media ända fram till mordet som ändade hans liv och livsuppgift. Jag kanske inte förstod allt som en vuxen gör, men jag kunde känna in stämningar och höra vissa viktiga ord och göra mig ett eget sammanhang. Som jag ser det så är det hyfsat mycket jag ändå förstod. Dessutom så gav de program som handlade om ”framtiden, runt år 2000” mycket inspirerande. Jag såg fram emot att komma till framtiden för att se hur det skulle bli. Och här är jag nu, och kan summera. Jag längtar efter att få prova en tur med den nya sortens förarlösa taxi som bla ska byggas i Kiruna.

Idag är jag lite mer sparsmakad med vad jag tycker är värt att se på. Jag är hellre aktiv framför datorn än passiv framför TV:n. Mina favoriter är för tillfället Time Team. Dem diggade jag så mycket att jag mailade SVT och bad dem göra ett liknande program. Jag vet inte om JAG blev lyssnad till men ca ½ år senare kom det ett program som jag just nu inte minns vad det hette. Men en kvinnlig programledare som ”letade” efter mer nutida historiska glömda platser. Det var ett intressant program. Det programmet hade en ny utformning förra sommaren och hette då Vrakletarna.

Ett annat program som jag misstänker att jag varit ”morsa” till är veteran-TV. Jo, faktiskt! Det var en dag när jag för 1031 gången upptäckte att nu skulle en TV-kanal visa ”favoritfilmerna vi minns”, dvs Åsa-Nisse! Kan TV bli sämre? Är det vad som återstår oss på ålderns höst när TV:n mer och mer blir ens sällskap? Jag gnisslade tänder en tid över detta men så skrev jag ett mail till SVT… igen… och BAD dem göra ett program för och om äldre som har en mer modern utformning. Jag ville se ett program som liknade ungdomsprogrammet ”Bullen”. Och till min häpnad så dök då Veteran-TV upp i etern, kort tid efter detta. Så vad vet jag, men om inte Gud hör bön så gör SVT det i alla fall… Och jag gillar Veteran-TV, det tar upp aktuella frågor på ett lättsamt sätt. Fast jag undrar varför i hela friden SVT sänder på så konstig tider? Jag vill att programmen sänds på eftermiddagarna så de når ut bättre till de äldre.

Vid slutet av 80-talet kom de kommersiella TV-programmen med reklaminslag. Jag minns den första jag såg. Det var en parfymreklam med en tjej som skulle låtsas spela in en film med EN replik ”LouLou, oui se moi…”. Har aldrig under en enda sekund funderat på att köpa denna parfym men repliken sitter där, och den är som tur är helt luktfri.

De senaste åren har det gått trender i reklamen. Man skapar en ”minifamilj” som man ska följa, ICA, telia, ComHem, eniro med flera. Min favorit är Roy Anderssons reklam. En beige man i ett beige kök med sin beige familj, en riktig surgubbe. Tyvärr minns jag inte vad reklamen handlar om. Värst är alla de äckliga tecknade figurer som ska ersätta verkliga människor. Jag blir bara så anti, TA BORT DEM!

Hur man än vrider och vänder på detta med televisionen så tycker jag att den fortfarande har en funktion att fylla för oss konsumenter. Det är ännu nummer ett när det gäller att få information när det skett något allvarligt som berör hela samhället. Sedan kommer internet som god två när det gäller att finna fakta ur ett mer långsiktigt perspektiv. Kanske man i framtiden, när TV och datorn sammanstrålat mer, kommer att sitta och söka på internet samtidigt som man ser på något program. Kanske programmen kommer att utformas så att man synkroniserar de funktionerna, inte bara att man ska maila in något utan med uppgifter. Kanske ett tävlingsprogram där man ska söka på internet efter svar som ställs i TV, osv, in live. Kanske är detta framtidens underhållning, jag vet inte. Själv vill jag ha fler och bättre debattprogram och dokumentärer, i stil med tekniskt magasin som sändes i min barndom, med rak och enkel kunskap och med hopp om framtiden.