måndag 17 november 2008

Buss på dem bara - mina betraktelser av busstrafiken på Gotland

Jag har inget körkort. Det medför att jag får ta andra sätt att transportera mig på. Ett av dem är att åka buss. Vilket jag tycker är helt okey. Det är dessutom mer miljövänligt sätt att fördas på.

För många år sen, mitt i värsta årstiden, när jag bodde i ena änden av stan och skulle till den andra så åkte jag regelbundet med stadsbussen. Då märkte jag vilken vanemänniska man är. Jag, liksom många andra resenärer, ville alltid sitta på samma plats och stördes om någon annan hunnit före. Jag försökte bryta det för inte ville jag vara så förutsägbar men… det funkade inte då. Jag ville verkligen sitta på samma plats. Jag grunnade länge på det där. Om man alltid sitter på samma plats så behöver man inte ”syna av” hela bussen ur ett nytt perspektiv och man kan ta sig ut med samma automatiska rörelsemönster eftersom man gjort det så många gånger. Är det så att enformigheten gör att man blir trygg i åkandet. Man kan sitta i sina egna tankar och slappna av.

Jag vet inte om stadsbusslinjen i Visby skulle kunna utvecklas. Kanske man skulle bryta upp gamla linje ett och låta den gå en annan rutt så att bussen går förbi fler områden? Nu när Visborg byggs ut ska det väl ändå gå nån buss in förbi där? Det skulle kunna vara bussen som går till Kneippbyn och Vibble. Jag tycker det borde gå en linje förbi Kastanjegatan också.

Men säga vad man vill om busstrafiken men chaufförerna här i Visby är alltid så trevliga och omtänksamma. Genom mitt arbete har jag flera gånger själv bevittnat, och hört andra berätta, om hur chaufförerna gör det där lilla extra för någon enskild resenär. Hur de hojtat till om någon håller på att missa sin vanliga hållplats. Eller t.o.m. hoppat av bussen och hjälpt en förståndshandikappad kille att knyta hans skor, för att killen blivit ståendes för att snörena på hans skor gått upp. Vid ett tillfälle så backade busschauffören för att en resenär sprang desperat längs vägen för att hinna med. Det är service ”extra lyx”. Jag har också sett alla de som väljer att sätta sig längst fram och får sig en pratstund, kanske den enda på hela dagen eller veckan, med chauffören.

Jag har även rest mycket med landsbygdstrafiken. Det är ganska segdraget eftersom det blir såna extra slingrande turer med en buss än om man åker med egen bil. Men det kan vara avkopplande det också. En grej de har på bussarna numera är en informationstavla som visar vad nästa hållplats heter. KANON. Inte bara för den som ska kliva av där men också för mig vetgiriga människa som då får ett hum om vad just den stolpen heter. Hur många gånger har man inte suttit på en buss på okänd ort och undrat och oroat sig över vart man ska kliva av.

Något som, tyvärr, var mer vanligt förr (och inte förekommer numera hoppas jag) var att chaufförer med alkoholproblem körde bussen. Jag har varit med om det en gång, före mobiltelefonens tid, att en chaufför körde så svajigt att alla i bussen satt vettskrämda på vägen in till Visby. Det borde vara lag på Alkolås på alla typer av tjänstebilar!

En annan märklig upplevelse jag haft var på slutet av 80-talet. Jag hade varit ute i Hemse och skulle in till stan. Jag skulle börja jobba tidigt nästa dag. Sista busstiden var det och vädret helkasst. Snöblandat regn. Nåväl, på den tiden fanns det en väntsal vid Hemse busstation så jag satte mig där inne. Det kom till flera passagerare. Vi var kanske en 4 stycken. Vi satt… och vi satt… klockan gick… ingen buss… vi satt… och satt… Vädret var ju kasst så kanske bussen var försenad. Vi satt… och satt… Så gick den första passageraren. Sen den andra. Sen gick jag tillbaks till mina bekanta. Vi letade i telefonkatalogen och fann ett telefonnummer till Busschefen. Som sagt det fanns ingen mobil på den tiden. Det tog tid. Men så fick vi veta att bussen hade visst varit på Hemse. Jodå! Men bussen hade inte kört sin vanliga rutt, runt stationshuset till baksidan, utan bara svängt in lite på kanten av gatan. Det slutade med att min bekant fick skjutsa mig in till Visby, och han fick sen åka tillbaka till Hemse igen.

Vad jag skulle vilja att landstrafikbussarna skulle utveckla är, mer plats för cyklar! Idag är det max tre cyklar som kan följa med en buss och det är en chanstagning varje gång. Jag har varit ute på någon av mina långa cykelturer och sen skulle hem. Och när bussen kommit så har det inte funnits plats för cykeln. Då får man vänta på nästa buss om ca 1½ timme eller så. Hur kul är det? Tänk på de cyklande turisterna! Tänk ekologiskt! Utveckla!

Det behövs fler och bättre busskurer, även på landsbyden! Det är inte kul att stå i regnrusk och vänta på bussen. Ställ upp såna busskurer ni har i stan. Glas kan man se igenom och med belysning så man inte känner sig så utsatt en mörk vinterkväll.


Sen tycker jag att det är synd att vissa socknar inte får någon busstrafik. Ibland är det omständligt när man ska besöka någon som får åka en bra bit för att hämta mig, med bil, för att närmaste hållplats är flera mil från den plats jag ska till. Det blir svårt att motivera ekologi och kollektiva lösningar då.

Varför inte införa moderna dubbeldeckare på landsbygdstrafiken? Då skulle man få valuta för pengarna. Man kunde då få en bra vy över omgivningarna medan man färdades framåt. Det skulle vara en riktigt fin turistservice.
För det vet väl alla: Turism är en av våra största näringar här på ön....

1 kommentar:

Murveln funderar sa...

Tänk en busslinje med dubbeldäckare som trafikerar Gotland runt på sommaren+släp för cyklar. Folk kan kliva på och av där helst de har lust och slipper cykla hela vägen om orken tar slut.
Succé är bara förnamnet!