Den här årstiden är en grå tid. Det är nu vi behöver ljuset och det är nu det försvinner. Horisonten läcker som ett såll. Man ser en gnutta ljus längst bort, onåbart. Man cyklar till arbetet i mörkret och man cyklar hemåt igen i mörkret. Den enda trösten är det envisa cykellyset som stirrar envist rakt fram. Jag lider inte av någon höstdepression men nog påverkas även jag av bristen på ljus. Och ännu har det inte vänt, ännu är det en månad kvar innan vi går mot ljusare tider igen.
Jag gillar inte att man har för bråttom att avverka våra traditioner men jag vet också att när första advent är här så är man utsvulten på ljus och pyntar hemmet med alla slags adventsbelysningar.
Jag tycker det är fiffigt av den affärsman som kom på detta med adventsstakar och adventsstjärnor. Jag tror det var någon gång på 30-talet. Det sparsamma lutherska svenska folket fick en egal anledning att bränna av elektricitet utan att verka slösaktiga. Det hade ju en kristelig anspelning så då var det ju okey. Det var då enkla pappersadventstjärnor som folk prydde sina fönster med. Idag så nästan drunknar vi i utbudet av all ny design. Jag tycker det är superduper med ny design på adventsstakarna för det fick mig att börja titta efter såna. Jag hade nästan tänkt skrota adventsljus och adventsstjärnor, men nu har jag tänkt om. LEVE LJUSET!
Det finns en sak som möjligen kan göra mörkret ännu värre… och det är regn, regn och förbannat regn. Jag har fått bylsa in mig ordentligt för att ta mig torrskodd fram till och från arbetsplatsen. Man känner sig som en inplastad fläskkorv. Lika jobbigt är blåsten. Det är på gränsen att man inte kan cykla för att man riskerar att blåsa omkull.
Måtte det frysa på snart och komma snö. Då lyser det upp lite och det kan knarra så gott under skorna när man går. Om man går en riktigt lång promenad i isande kyla och sen kommer hem. Då är det läge för en varm kopp choklad med en klick vispgrädde till. Kanske en eller två ostmackor till… *mums*
Jag gillar inte att man har för bråttom att avverka våra traditioner men jag vet också att när första advent är här så är man utsvulten på ljus och pyntar hemmet med alla slags adventsbelysningar.
Jag tycker det är fiffigt av den affärsman som kom på detta med adventsstakar och adventsstjärnor. Jag tror det var någon gång på 30-talet. Det sparsamma lutherska svenska folket fick en egal anledning att bränna av elektricitet utan att verka slösaktiga. Det hade ju en kristelig anspelning så då var det ju okey. Det var då enkla pappersadventstjärnor som folk prydde sina fönster med. Idag så nästan drunknar vi i utbudet av all ny design. Jag tycker det är superduper med ny design på adventsstakarna för det fick mig att börja titta efter såna. Jag hade nästan tänkt skrota adventsljus och adventsstjärnor, men nu har jag tänkt om. LEVE LJUSET!
Det finns en sak som möjligen kan göra mörkret ännu värre… och det är regn, regn och förbannat regn. Jag har fått bylsa in mig ordentligt för att ta mig torrskodd fram till och från arbetsplatsen. Man känner sig som en inplastad fläskkorv. Lika jobbigt är blåsten. Det är på gränsen att man inte kan cykla för att man riskerar att blåsa omkull.
Måtte det frysa på snart och komma snö. Då lyser det upp lite och det kan knarra så gott under skorna när man går. Om man går en riktigt lång promenad i isande kyla och sen kommer hem. Då är det läge för en varm kopp choklad med en klick vispgrädde till. Kanske en eller två ostmackor till… *mums*
3 kommentarer:
Håller med om att det inte känns kul att vi bara har mörker framför oss - I alla fall en månad till.
Angående regnet, tänker jag att det fyller på våra vattentankar i marken och då känns det bättre.
Just av detta eviga renande tycker jag det är mysigt att ha kura skymning framför brasan och...som sagt en kopp choklad är inte dumt
idag har sambo och jag köpteen ny adventstake till köksfönstret... en i helt ny design... såååå mysigt så....
Skicka en kommentar