Jag har sett ett TV-program från USA om hur kriminalvetenskapen använder avlidna i forskning. Ett område någonstans där ligger det döda kroppar huller om buller på alla möjliga konstiga ställen och bara förruttnar, helt enligt naturens gång. Men de ligger i plastpåsar, under jord, i bagageutrymmen, i bilar, ovan jord, o.s.v. Allt för att kriminaltekniken ska bli bättre och det tycker jag är bra och nödvändigt. Men jag fick lite ångest av tanken på att jag skulle ligga ute under någon gran och att djur skulle gnaga på min kropp osv. Det tar emot. Men jag lyfter på hatten för dessa modiga människor som efterskänkt sin kropp till detta ändamål. Därför blev det endast donation för transplantation för min del.
Då kan de få karva loss allt vad de behöver, kremera mig och lägga resterna i en minneslund. Jag tror inte man saknar någons ena njure eller hornhinna utan man saknar en person, en människa som levt. Jag tror att den personens själ nu gått vidare och inte behöver kroppen mer. Men en annan människa kan få bättre livskvalitet av just min njure eller hornhinna. Varsågod säger jag då.
4 kommentarer:
Jo det där med Donation jag har nog varit med ett antal år nu... tycker som du vad ska jag med alla mina organ och sådant när jag har rest vidare....
Jag tycker att detta med organdonation är ett måste för varje medborgare i ett samhälle. Tänk om man själv skull behöva något organ en dag för att överleva.
Själen flyger och kvar blir det "mekaniska" för återvinning!
That´s life...
Du har så rätt. Mannen och jag vi har bestämt oss men inte kommit längre än till soffsnacket. Jag tryckte på din länk men den funkade inte. Så om du fixar så har du fått med dig två till "välgörenheten"
Ja jag gick med som donator i unga år men jag har nog fallit ur "listorna" så jag tyckte det var dags att uppdatera...
Skicka en kommentar