Jag ett Facebook-freak

Jag kom med i Facebook i en slags följa-strömmen-process. Alla andra gick med och jag vill ju inte stå utanför. Dessutom har jag en mycket nyfiken natur och ville inte missa eventuella smaskiga saker som kunde erbjudas där. Jag tänkte att det skulle finnas grupper man kunde gå med i och delta i intressanta diskussioner. Jag tänkte att jag skulle träffa på massor av bekanta, gamla och nya vänner.

Vad hände? Jo, jag gick med, letade runt för att förstå funktionen, addade några vänner och la in mitt foto sen… eh... stannade det upp. Jag tänkte att detta var ett riktigt skitställe. Så lät jag det ligga ett tag. Så kom jag tillbaka och sökte mer ingående. Vilka ämnen intresserade mig, bortsett från koppling till Gotland? Vilka avlägsna bekanta och vänner har jag funderat på vad de tagit vägen?

Sen började jag skapa egna grupper. En jag brann för var om mitt arbete ”LSS-relaterat” sas. Och det var… trögt må jag säga. Fick ”ragga tag” i folk och ”tvinga på” dem att gå med. Jag började leta länkar att lägga till och försökte starta olika debatteman. Och vad hände sen? Tja…. Inget… absolut inget. Så efter en segdragen väntan på att ”nåt” skulle hända så gick jag ur den gruppen. Trots att jag själv skapat den och stod som administratör. Men så har det startat en LSS-blogg , via en verksamhet i Göteborg (tror jag), som jag följer noga. Så den har ersatt mitt behov av att uppdatera mig på området.

Jag har startat flera grupper med mer Gotlandsanknytning. Och de är väl mer ”för nöjes skull”. Det märks hur trogna vi är vår ö. Folk går nog med av nostalgiska skäl, för även där verkar ingen ha något att säga varandra. Visst är det trist med grupper med många medlemmar och ingen säger ett skit. Tänk en lokal med 50 personer och ingen för någon som helst dialog med varandra. Märkligt. Och då har ändå alla gått dit.

Men så en dag gick jag med i en dansk grupp. Där efterlysta jag någon om information om en ungdomskamrat jag hade då jag bodde där. Och se!!! En av medlemmarna gav mig ett tips. Och se!!! Det visade sig att hon var medlem i Facebook med ett annat namn. Vi addade varandra. Jag är så glad för den kontakten jag fick med henne igen. Det har varit värt all tid på Facebook. Efter det har jag även fått kontakt med en gammal klasskamrat från mellanstadiet. Vi fick prata av oss om vår tid tillsammans och det var bra.

Det är kul att skapa en grupp och se om det blir någon tillströmning. En systerson, tex, startade en grupp som heter ”Svensk Jul”. Kul tema. Den fick ganska genast 48 medlemmar. Fast… ingen skriver i den heller…

Jag har försökt se vad Facebook fyller för funktion för oss som går med. Är det ett socialt alternativ till dagens stressade ”har-inte-tid”. Jag kan skicka ett meddelande till någon och få svar när den personen har tid att besöka Facebook. Lite som sms via mobilen, med fler möjligheter. Samt att allt addande av vänner, grupper, ”fan of” osv skapar en slags visitkort för varje person.
Till syvende och sist så tycker jag att Facebook är helt okey och har en funktion att fylla. De som säger att det är trams osv har inte riktigt hängt med i internets utveckling. Vad vi än tycker om internet så är den här för att stanna med ständigt utvecklade funktioner, som tex Facebook och andra mötesplatser.