Jag har en grundinställning och det är att ”det ska vara kul att jobba” och jag har turen att ha ett arbete som intresserar mig mycket. Jag arbetar som Boendeassistent inom handikappomsorgen här i Visby. Man skulle kunna kalla det för att jag är en ”coach i vardagen” för personer med olika typer av funktionshinder. Jag hjälper personer att fånga (var)dagen och att få ut något gott av den samt att få till någon extra guldkant någon gång då och då. Att ha kul kan också vara att bidra till att arbetspasset/dagen blir trivsam för mig själv, mina arbetskamrater och för de brukare jag är anställd att hjälpa.
Det innebär inte att jag är en medgörlig ja-sägare som alltid går med strömmen i alla lägen. Nej, jag kan bjuda på motstånd både i diskussion med kollegor men också i mötet med en brukare. Med det menar jag att det är nyttigt att inte alla tycker lika hela tiden eller att man ”håller med” i alla lägen. Kanske brukarens önskemål inte fungerar i praktiken, att förväntningarna är för högt ställda. Då måste jag visa på förståelse och respekt men också klokhet och beslutsamhet. Det är inte fel att säga ”nej” ibland, utan det kan tvärtom vara tecken på god överblick över situationen.
Likaså gäller oss kollegor emellan, att vi behöver inte alltid tycka lika men i slutänden måste vi ha en överenskommelse om hur arbetet i praktiken ska skötas. Att gemensamma beslut ska följas av alla, oavsett vad man tycker om beslutet. Om det känns fel på något vis så får man ta upp det till en ny diskussion. På min arbetsplats diskuterar vi regelbundet återkommande ämnen som etik, moral, pedagogik, rutiner, motivation m.m. och det är oerhört stimulerande att finna nya infallsvinklar eller lösningar på ett gammalt problem, stort som smått.
Om mitt arbetsuppdrag så kan man säga att jag organiserar, strukturerar och skapar möjligheter. Det vill säga hjälper till att en person får sitt hem rent, att få tvätten tvättad, disken diskad, maten handlad och tillagad, kroppen duschad eller soporna utburna. Det innebär också att jag ska försöka skapa förutsättningar för att en person kan få komma hemifrån och få lite miljöombyte och socialt umgänge. Det kan ske genom fasta aktiviteter som återkommer varje vecka eller genom spontana utfärder i vårt gemensamma samhälle. Eller kanske att de kan bjuda hem någon på kaffe/mat/DVD osv. Helt enkelt att få leva ett helt vanligt liv, ett sådant vi icke-funktionshindrade gör och fixar utan att tänka på det så nämnvärt.
Allt detta ska ske utifrån den enskildes egen förmåga och önskemål. Det är ju faktiskt så att funktionshindrade också kan vara lata och bekväma eller t.o.m. vill bara byta dag för en aktivitet. Hur många gånger har inte jag ändrat tvättid i tvättstugan bara för att jag inte hade lust att tvätta utan ville ligga i soffan och glo på TV i stället! Allt detta ska jag vara uppmärksam och ha förståelse för och kanske se till att hitta alternativ till.
Det jag får ut av allt detta är den glädje, humor och värme som min arbetsplats genomsyras av. Det är en så skön känsla att få ge och ta så mycket människor emellan. Jag säger inte att mitt arbete är lätt eller utan motgångar. Det krävs både utbildning och många års erfarenhet för att greppa på djupet alla de svårigheter vi har att arbeta med. Men just denna kunskap som vi har gör att vi har goda rutiner och goda viljor för jobbet. Vi är proffs helt enkelt, och såna snyter man inte ur näsan hur som helst och det även om vi inte får 24 % löneökning för detta som vissa chefer får av andra chefer, dvs sina kollegor samtidigt som vi andra får dras med sparkrav.
Det innebär inte att jag är en medgörlig ja-sägare som alltid går med strömmen i alla lägen. Nej, jag kan bjuda på motstånd både i diskussion med kollegor men också i mötet med en brukare. Med det menar jag att det är nyttigt att inte alla tycker lika hela tiden eller att man ”håller med” i alla lägen. Kanske brukarens önskemål inte fungerar i praktiken, att förväntningarna är för högt ställda. Då måste jag visa på förståelse och respekt men också klokhet och beslutsamhet. Det är inte fel att säga ”nej” ibland, utan det kan tvärtom vara tecken på god överblick över situationen.
Likaså gäller oss kollegor emellan, att vi behöver inte alltid tycka lika men i slutänden måste vi ha en överenskommelse om hur arbetet i praktiken ska skötas. Att gemensamma beslut ska följas av alla, oavsett vad man tycker om beslutet. Om det känns fel på något vis så får man ta upp det till en ny diskussion. På min arbetsplats diskuterar vi regelbundet återkommande ämnen som etik, moral, pedagogik, rutiner, motivation m.m. och det är oerhört stimulerande att finna nya infallsvinklar eller lösningar på ett gammalt problem, stort som smått.
Om mitt arbetsuppdrag så kan man säga att jag organiserar, strukturerar och skapar möjligheter. Det vill säga hjälper till att en person får sitt hem rent, att få tvätten tvättad, disken diskad, maten handlad och tillagad, kroppen duschad eller soporna utburna. Det innebär också att jag ska försöka skapa förutsättningar för att en person kan få komma hemifrån och få lite miljöombyte och socialt umgänge. Det kan ske genom fasta aktiviteter som återkommer varje vecka eller genom spontana utfärder i vårt gemensamma samhälle. Eller kanske att de kan bjuda hem någon på kaffe/mat/DVD osv. Helt enkelt att få leva ett helt vanligt liv, ett sådant vi icke-funktionshindrade gör och fixar utan att tänka på det så nämnvärt.
Allt detta ska ske utifrån den enskildes egen förmåga och önskemål. Det är ju faktiskt så att funktionshindrade också kan vara lata och bekväma eller t.o.m. vill bara byta dag för en aktivitet. Hur många gånger har inte jag ändrat tvättid i tvättstugan bara för att jag inte hade lust att tvätta utan ville ligga i soffan och glo på TV i stället! Allt detta ska jag vara uppmärksam och ha förståelse för och kanske se till att hitta alternativ till.
Det jag får ut av allt detta är den glädje, humor och värme som min arbetsplats genomsyras av. Det är en så skön känsla att få ge och ta så mycket människor emellan. Jag säger inte att mitt arbete är lätt eller utan motgångar. Det krävs både utbildning och många års erfarenhet för att greppa på djupet alla de svårigheter vi har att arbeta med. Men just denna kunskap som vi har gör att vi har goda rutiner och goda viljor för jobbet. Vi är proffs helt enkelt, och såna snyter man inte ur näsan hur som helst och det även om vi inte får 24 % löneökning för detta som vissa chefer får av andra chefer, dvs sina kollegor samtidigt som vi andra får dras med sparkrav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar