Källan till all sortering heter Källsortering

Jag är en fin människa. Jag källsorterar nämligen. Jag gör min samhällsplikt för infrastrukturen i Kommunen och för miljön. Men… varför ska det vara så svårt att få till utrymme till alla möjliga kassar man numera har för att sortera?

Under min diskbänk finns nu fem olika kassar för olika typer av sopor, Hushållsopor, plast, returglas, glas och metall. På köksgolvet står en papperskasse med papper och i klädkammaren har jag två kassar, en för tyg som ska kastas och en för tyg som ska till Kupan. Jag är så fin så jag nästan gråter av självgodhet…

Hur blev det så här? Jag menar... En gång i tiden, i det gamla bondesamhället så återanvändes allt och man hade nästan inga sopor att tala om. Vart tog deras sopor vägen? Okey jag vet, min morfar, han grävde ner gamla konserver och annat på bakgården så den gamla tomten är väl ingen idé att gå igenom med en metalldetektor så att säga.

Sen byggde vi upp välfärden och med den ”slit och släng”-mentaliteten. Det fanns alltid nytt att köpa i affären så man behövde inte vårda. Idag är det också så att de elektroniska produkter som du köper är mer oekonomiska att laga än att köpa nya.

På 1970-talet vaknade det dåliga samvetet. Vi kom på att våra resurser inte finns i oändlighet och att miljön tog mycket stryk på grund av vårt levnadssätt. Den första gången jag blev medveten på riktigt om kris i miljön var 1972. Då blev det en oljekris i Sverige. Man släckte ner var annan lampa i gatutrafiken och man hade körförbud på söndagar under en period. Man skulle DUSCHA i stället för att bada och det skulle endast vara en snabbdusch. Man skulle inte spola så ofta på toaletten och man reglerade värmen i husen. På med raggsockorna!

En annan sak som var annorlunda då var blöjor. Själv hade jag cellstoff och gammeldags plastbyxa som bebis. Sen kom engångsblöjorna som en befrielse. Min kusin, som var bebis på 1970-talet, hade allergi så hennes mor, för män gjorde ju inte ”kvinnosysslor” på den tiden, var tvungen att använda tygblöjor, stackars dem. Fasen, idag är det absolut RÄTT om du ska räkna dig som helt miljömedveten. Dessutom har designen på tygblöjor förändrats sen dess.

Sen kom vi in i 80-talet då man liksom la lite ”bingo-bingo”-filter över det hela. Köpruschen var i full speed tills man i slutet av 80-talet började se det orimliga i vårat resursslöseri.

Idag kan vi visa vår duktighet genom att gå med i den nya folkrörelsen som heter KÄLLSORTERING. Vill man se hur vi svenskar liksom älskar kollektivets drivkraft så besök Källsorteringsstationen i Visby en lördag förmiddag, ”En riktig karl sorterar själv”. Ja, jösses vilken folkhop det är där. Alla har något att slänga, stort som smått. Alla har det numera det lättigenkänliga källsorteringssmilet i ansiktet. Som en ny religiös rörelse där alla går med strömmen så deltar man i miljöandakt och ger sin kollekt till återvinningen. Som de kunde ha sagt i den tecknade Robin Hoodfilmen: ”Prisa miljön här kommer återvinningen!”

På min arbetsplasts är vi i startgroparna för att börja men den nya ordningen som gäller enligt Kommunens sorteringsregler. Ytterligare en sortering ska till, ännu ett krångel för personer med begåvningshandikapp att förstå sig på. Men vi har inte kastat in handduken. Nej, som de tappra miljökulturbärarna vi personal är, så har vi genast utarbetat en begåvningsanpassad instruktion för var och hur man ska kasta sina sopor. Den är tänkt att fungera både med bild-, text- och ljudstöd. Känn på den! En trippelanpassad källsorteringsom kan användas för personer med förståndshandikapp, barn, äldre, invandrare och alla vi andra, jomän, en äkta Boendeassistent lämnar inget åt slumpen! Ska återvinning vara för hela folket så ska det vara för HELA folket. Vi drar vårt strå till stacken (eller vår sopa till stationen) hur gör du?