Nöjesfältet Gotland i full huggning…

När jag vandrar runt i Visby kan jag emellanåt känna att… NU RÄCKER DET! Speciellt Öster Centrum har blivit en slags soptunna för all slags kommers som skräpar ner, både på gatorna och i öronen.

Går man för sakta över Öster Centrum kan man ge sig på att man blir hejad på av någon försäljare som försöker bli “kompis” ända tills de fått en att skriva under på något avtal. Att sätta sig ner och bara vara på Öster är helt omöjligt så här års. Papper flyger över Torget, antingen från Mac Donalds uteservering eller så från alla de kontrakt som ligger på bänkar där de unga försäljarna har sitt utgångsläge.

Sen har de även “underhållning”, dvs en vagn där “unga förmågor” ska uppträda. En god tanke kanske men, det går inte att höra vad man själv tänker. Studerar man de som finns kvar på Öster i det ögonblicket så får man skynda sig. För det är just vad folk gör, skyndar sig… De vill bort från skräpet på Öster!

Skulle inte Öster Centrum vara en mötesplats för alla människor?

Jesus är inte här men… Almedalsveckan är det. Och det innebär fullt med tält uppslagna i innerstan och avspärrade gator. Almedalsveckan är precis som brats-veckan. Politiker som går omkring och bara “ääääger”, kanske inte “pappa betalar” utan “svenska folket betalar”. I år skulle Landshövdingen stoppa alkoholkonsumtionen i Almedalen den här veckan… eh HALLÅ!!!! har det inte alltid varit förbud för alkoholkonsumton på offentliga platser? Nä, inte under Almedalsveckan och inte för politikerna och deras svans, journalisterna och lobbyisterna.

Dessutom undrar jag över alla dessa poliser som i år finns kring Almedalen. Jag har aldrig tidigare sett så många poliser kring ett event här på ön. Ja, de synliga alltså. Sen finns det en stor mängd “osynliga” poliser också. Vad är det med Almedalsveckan som är så hotfullt att polis rekryteras från andra håll i Sverige för att glassa runt i Visby?

Visby håller på att tappa sin själ, hon säljs som en prostituerad till ett pris som kanske inte ens turisterna vill betala. De kom hit för att uppleva Magiska Gotland. Risken är stor att de bara får se Tragiska Gotland! Det kunde programmet SOS Gute verkligen illustrera, fast jag tror inte det var producentens idé.

Åter igen går mina tankar till Bornholm. De har behållit sin värdighet som ö i Östersjön. De säljer sig inte som en sjabbig hora till turistmagnaternas låga penning.

Gotland är en underbart vacker ö. Jag vågar påstå att hon är den vackraste av pärlor i Östersjön! Men vi måste vårda henne och visa henne den respekt hon förtjänar.

Om du säger “nej” till något… vad säger du då “ja” till?

Jag tillhör den skara personer som enligt gammal tradition kan anses som “tråkig”. Jag är en sån där som inte finner något nöje i att dricka alkohol för att bli berusad. Ja, självklart har jag hällt i mig otaliga mängder av alla de sorter genom åren. Men nu när man uppnått sådan ansenlig ålder som jag gjort så är det oerhört skönt att inte behöva vara social genom att dricka alkohol.

Första gången jag drack mig riktigt berusad så var jag 11 år (!). Jag drack fickljummet brännvin som någon snäll äldre kille bjöd på. Okey, jag kanske hade smygsmakat något vin som stått hemma före det men det som jag anser vara premiär var valborgsmässoafton när jag var 11 år. Jag och en äldre tjejkompis skulle upp till Torekällberget i Södertälje där de skulle elda.

En evighetsvandring fick vi dit och sen liksom gick hela kvällen ut på att “ta sig fram”. För inte upplevde jag något annat än tung tröttsamt elände i huvud och kropp av den eldiga dryck som jag fått smaka, som dessutom smakade skit.

Det var även äldre killar som såg sin chans och ville “förföra” mig. Om man nu kan kalla det för det när jag endast var 11 år. Av någon oförklarlig anledning så kunde jag värja mig från deras närmanden och så småningom försöka leta mig hemåt i natten. Jag kom hem, utan att “fångats upp” av vare sig nattvandrande föräldrar, socialtjänst eller polis. Sådant fanns inte då, ja polis förstås, man fick klara sig så gott det gick.

Efter det så var jag nästan halvvuxen. Det var som en slags invigningsrit in i den vuxna dryckesvärlden. Nu skulle jag pröva mig fram. Dricka mellanöl och starköl och även brännvin och vodka. Vin smakade ju skit första gången jag provsmakade så det föll mig aldrig in att dricka sånt.

Trots alla år av kämpande med alkoholintaget så lyckades jag aldrig finna någon riktigt “YEEEeeeeesssss” med detta. Inga sköna endorfinkickar eller coola sinnestämningar. Endast denna tunga trötta känsla och längtan efter att festen ska vara över så jag fick sova och sen vakna upp till en “vanlig dag”.

Jag kämpade med öl eftersom det är så vedertaget att “öl ska man gilla” men har än idag inte fått till en bra relation till öl, ja ingen dålig heller för den delen. Det gick lättare när jag mognade som person och upptäckte vinet. Men kass på att dricka det har jag alltid varit.

Att man sen ser personer i sin närhet som inte klarar av att låta bli som verkligen blivit fast i alkoholets baksida. Det där suget efter en återställare dagen efter, och en dagen därpå och “för faaaan vi har ju semester”-flaskorna. Med tillhörande ångest och taskig ekonomi. Personer som förstör ekonomi, relationer och familjer med sitt beroende och sedan hamnar i isolering och utanförskap. För när man är fast i alkoholen så är man ingen “kul typ” och självklar person att bjuda in på fester längre. Då är man plötsligt pinsam och någon man börjar försöka att välja bort när man ska ha trevligt.

Senast jag drack mig “askalas” var på en fest, för flera år sedan, hos en anhörig. Jag ensam drack ur nästan en hel Bag n´Box med vitt vin. Jag som oftast bara sippar i mig alkohol hade helt tappat grepp och sans. Fråga mig inte hur det gick till men efter ex antal timmar så var boxen slut. Dagen efter hade jag min livs första riktiga baksmälla, och då var jag över 40 år gammal!

Det fick mig att säga “Nu räcker det!” Inget i hela världen är värd den bortkastade dagen som följde eller det tillstånd alla mina sinnen var i då. Icke mer. Och så är det för min del. Jag låter mig inte övertalas till “bara ett litet glas” eller “kom igen nu” mer. Och det är gudaskönt att veta att jag faktiskt inte behöver.

Det finns två sociala motpoler. De som dricker för mycket och de som dricker för lite. Av någon anledning så “platsar” ingen av dem inte på kalas. Kanske väcker det obehag hos dem som inte spottar i glaset och precis börjat dansa på bordet.

Om jag väljs bort, inte för att jag dricker utan för att jag INTE dricker så är det andras problem inte mitt. Men jag är varken nykterist eller moralist. Jag vet att party kan vara kul och underhållande men min “grej” är det inte.

Men något jag, märkt de senaste åren, när jag talar högt om detta med mitt “icke-drickande”. Det är att andra också säger. “ja, jag är egentligen inte heller så intresserad av att dricka”, “ja, det är nog ändå rätt skönt att strunta i ölen en helg” osv. Kanske finns det många ute där som egentligen vill SLIPPA dricka för att vara socialt accepterad men som inte klarar trycket. Kanske behöver vi fler förebilder som talar öppet om sitt icke-drickande.

Kändisar som vågar gå ut med att de inte är intresserade av att kröka eller ta droger. Tänk rubrikerna: “Kändis avslöjar. Jag har aldrig riktigt varit med på några våta fester. Är hellre hemma och laddar batterierna med en bra bok"/en bra film”

Kan kändisvärlden vara så goda och träda fram och bekänna sina vita vanor!

Sommargotlännings betraktelser av Gotland

Alex Schulman har hyrts in för att skriva lite lättsamt i den gotländska pressen. Okey, det är alltid intressant att läsa om andras betraktande av min hemö så jag blev nyfiken när jag skymtade texten om att han inte förstod sig på Sudret.

Läste sen vidare och  kunde konstatera att det Sudret han beskrev kunde jag inte känna igen. Alex Schulman skriver om sommargotlänningar för sommargotlänningar.

Är detta gotländska pressens sätt att försöka få sommargotlänningar att vilka prenumerera på gotlandstidningar? Då kan de skriva och läsa om sig själva och vi som lever här året om kan liksom få läsa och säga wow om dem som lever som i en skyddad verkstad här på ön. Personligen tycker jag det är fullständigt ointressant att läsa om när kändisar skriver om kändisar. Alex Schulman är säkerligen nöjd med att få skriva i gotlandspressen för då har han sin semester tryggad.

Kan ni sommargotlänningar inte bara anta en modernare kommunikationsväg, tex mail eller sms så slipper vi, året runt boende, läsa tramset! Ni kan väl reda ut ert privata gnabb någon annan stans!

 

Till Gotlandspressen: Har ni problem med att få intressant läsning i tidningen? Annonsera efter gotlänningar som kan och vill skriva. De skulle kunna få ett tillfälle var, ungefär som Sommarprogrammet i radio.

Steg för steg på en gotländsk vandringsled

Ett besök i de gotländska naturreservaten är en underbar upplevelse. Det är som det bästa ur Gotlands natur-“smörgåsbord”. Man har som regel en vandringsslinga och informationshäfte att låna på plats. Då kan man passa på att lära sig något nytt om floran man besöker.

Igår besökte vi Kallgateburg. Det namnet ska ha kommit till som en omvandling av Karls gata. Karl är fornsvenskt för “man”, “vanlig civilist” s.a.s. och gata är öppen led. Jag undrar förstås hur namnet Karl kommer in med argument om att det är fornsvenska. Gotland har inte tillhört det “fornsvenska språket” utan haft sitt eget gutniskan. Namnet Karl är inget typiskt gammalt gotländskt namn. Så jag känner mig lite fundersam i den detaljen.

Nåväl, natur ville vi se och natur fick vi se. Efter dagens hetta är det skönt att komma ut och andas frisk luft. Som alltid är den gamla slitna termosen med.

När vi kom fram såg vi ett traudartun (trådtun) som hade elstängsel monterat överst. Då började sambo surra om hjortar… Jag sa att möjligen kvigor eller ungtjurar men hjortar… HALLÅååå… Vi hörde både kor som råmade och lamm som bräkte. Hade det varit lamm så hade nog området varit mer rensat på vegetation så jag gissade på kvigor och hoppades i hemlighet att det inte var ungtjurar. Spår efter klövar fick mig att definitivt tänka ko/tjur medan sambo höll sig öppen för hjort eftersom det, enligt honom, var anledningen till att elstängslet satt så högt. jag menade däremot att hjortstängsel är betydligt högre. Nåväl, ingen visste helt säkert så vi lät det bero…

Vegetationen ändrades lite när vi gick och våra samtal ändrade både karaktär och kulör. Man blir som lite andlig till mods i guds fria natur. Man behöver inte så många ord då utan mer en kort sammanfattning av en känsla. Man kan känna sig så samstämd när man endast har de gemensamma intrycken att ta hänsyn till. Inte ett enda motorljud, människoskratt (prat, skrik, tjafs, oljud), bara naturens serenad. Torra trädgrenar som gnider sig mot varandra. Myror som ilar på sin upptrampade autostrada. En mindre hackspett som varnar för vår ankomst eller så bara vindens sus.

Promenaden var ca 2,5 km lång och det kändes som att man varit i en helt annan värld, vilket stämde rätt bra egentligen. Spåren av människan var minimal (om man bortser från den frigolitförpackning som blåst in någonstans ifrån).

När vi kom tillbaka till parkeringen och kaffeväskan kom fram så satt vi där och bara summerade inombords vad vi just upplevt. Så plötsligt hördes ett märkligt ljud. Det lät som en ko som försöker härma hur en motorsåg låter. Det är en knasig jämförelse men ungefär så lät det. Vi stannade upp i vårt småprat och försökte förstå vad vi hört. Sambo kom fram till “japp, visst tusan är det en hjort som brölar”. Det ar ett ljud jag aldrig hört förut, trots att jag tillbringat mycket tid i jordbrukslandskap, så jag hade inget motargument.

Strax efter hörde vi hur kvistar bröts så vi förstod att djuret/djuren var helt nära, inne i vegetationen. Sambo gick närmare stängslet och försökte spaja. Jag skyndade mig efter en kamera. Om, jag säger OM, det är en hjort så vill jag ha det på bild. Och om, jag säger OM, det är en ko/tjur så vill jag också ha det på bild som motargument mot sambo…

Jag gick tillbaka ner längs vägen vi gått på och efter några 50 meter såg jag dem… och jag hade rätt. Det var ungtjurar! Vi skrattade gott år vårt lilla mysterium. Det var en bra avslutning på en trevlig utflykt… fler såna vill jag ha!

Semestervardag på hemorten

Vi har inga planer på att resa över till fastlandet nu under högsäsongen. Vi ska vara på vår ö och ta för oss av vad den har att erbjuda. Främst blir det förstås att bara vara ledig, vila kropp och själ, men också att leta rätt på “vita fläckar” på den gotländska kartan.

Ibland tänker jag på alla dem som sparat och gnetat hela året för att få råd att åka hit. Färjan är inte någon billig upplevelse och jag antar att boendet kan kosta en hel del under turistsäsongen. För mig som bor här är det bara att kliva ut genom dörren så har jag hela ön till mitt förfogande. Nåja kanske inte hela ön eftersom det smyger sig på ett nytt ofog.

Enskilda personer tar sig rätten att “muta in” delar av strandtomter för att hindra andra från att komma dit. Det som gör mig heligt förbannad är tex den strandrestaurang som ligger nedanför Totts hotell. De har missbrukat bygglovet och byggt ut mer än de fått tillstånd till och sedan har de utökat strandremsan mer än vad som är tillåtet. Därtill har de ställt ut solstolar och ett nät för beachvolley(?) så att andra ska uppleva strandremsan som “upptagen”. FÖRBANNAT JÄVLA OFOG! Stick härifrån om ni inte kan leva här bredvid oss andra på gemensamma villkor som GÄLLER!

Likaså kan man på en del småvägar se hur man på olika sätt med mer eller mindre olaglig skyltning försöker få folk att åka eller gå någon annan stans än de tänkt. Fatta någon gång att Gotland inte är ert privata semesterreservat!

Men sen finns det positiva saker på ön. Ta tex Längs med Närsån i När socken på sydöstra ön. Där har de skapat en trivsam och lummig vandringsled längs med ån. Där finns flera broar med information om varje bros historia. Här har de även information om vilken flora som finns. En upplevelse där man inte behöver öppna plånboken utan bara öppna sina sinnen och njuta.

Gotland har många fina vandringsleder, både organiserade som den i När men också dem man får skapa själv.

Jag cyklade i Visby, mitt på dagen under stekhet sol, och det kan jag inte rekommendera eftersom man behöver vatten och skugga så hjärnan inte börjar koka. Hur som helst hamnade jag i den nya stadsdelen som håller på att växa fram på Galgberget. Där byggs både hyreslägenheter samt bostadsrättslägenheter.

Fast med tanke på de ruggigt höga hyror känns det som förutspått att även hyreslägenheterna kommer att omvandlas till bostadsrätter inom några år (Kom ihåg vart ni läste det först!). Det hände med Appellen som byggdes på 80-talet och det kommer med stor sannolikhet att ske med detta område.

Hur som helst så händer det massor med Visby just nu, nya bostadsområden och förändringar med Östercentrum pga att de nya affärerna flyttar ut till ytterområdena. Man glömmer bort att människor behöver torg att mötas på och man glömmer bort att vi pratar om att miljön tar stryk av att vi kör för mycket med bil. trots det hamnar vår mataffär längre och längre bort från där vi bor och verkar.

Hur som helst har jag semester och min ö är bländande vacker. Det är en ynnest att få leva här. Nya äventyr väntar mig därute och många slurkar kaffe ska ännu passera via termosen till min mage…

Bröllopsyra…

Sverige rustar till bröllop… det anses vara varje mans och kvinnas angelägenhet… och visst... sett ur ett reklam och turistperspektiv så smäller Kronprinsessans bröllop högre än Parken Zoo i Eskilstuna, rea på Åhléns eller en heldag på IKEA… men jag är inte så angelägen att jag behöver läsa om eventuella “otrohetsaffärer”, “hemligheter”, “kungens tyckande” eller “snart kommer barn”…

Jag förstår faktiskt inte hur man kan välja att skriva om skvaller och skapa artiklar som är rena fablerna… man klipper och klistrar av nästan ingenting… fasen de där s.k. journalisterna kan verkligen “koka soppa på en spik”. För jag tror helt ärligt inte på att personerna på Skvallerpressen är dem någon ur den kungliga familjen vänder sig till för att “tala ut”… Tänk att det var just detta som de tog studielån och pluggade i flera år för att skriva om!

Jag zappade runt på TV nu i förmiddags och hamnade på en kanal som sänder en TV-serie som gått i minst 20 års tid… då tänkte jag att det är samma sak med kungareportagen i skvallerpressen som i TV-såpor… det är som skåpmat som man försöker laga till festmat av…

Jag har dock ett lite kul minne från 1976 års stora bröllop mellan Kungen och Silvia. Jag arbetade på ett Badpensionat i Ljugarn som “ekonomibiträde”, dvs jag städade och diskade. Helt okey för mig eftersom jag gillar att organisera. På bröllopsdagen hade jag arbetspasset 07:00 till 16:00. Sen skulle jag gå på ledighet vilket jag såg fram emot.

Jag skulle sköta disken den dagen. Ägarinnan hade annonserat att hon skulle stänga restaurangen klockan 11:30 för att hennes väninnor skulle komma och se på Kungabrölloppet på pensionatets televisionsapparat.

Jag skrattade i smyg över dessa tanter som ville leka “fina överklassdamer”. Dörren låstes och “damerna” kom i sina chiffongklänningar och sommarhattar, tom en rikskändis skulle närvara jomänn... Deras samtal var… ja, en aning löjeväckande. Men det var deras grej så okey… Själv väntade jag på klockan 16:00… Då kom värdinnan ut i köket och sa att all personal skulle komma till TV-rummet.

Tanken var den, enligt henne, att vi skulle stå bakom som i ring runt “damerna” och se på kungabröllopen. Jag antar att vi skulle se det hela som en gudabenådad ynnest. Fast okey, jag kan gärna glo på TV på betald arbetstid om nu arbetsgivaren tyckte det. Så jag satte mig i en av korgstolarna. Men då reagerade arbetsgivaren, mycket negativt kan jag berätta,  för hon hade inte tänkt att de anställda skulle sitta!!!… Men då var det några av väninnorna som bedyrade att “det inte gjorde något“ varpå allt lugnade ner sig och TV-showen kunde börja…

Nåväl jag såg på kungabröllopet som varade till just 16:00. “Damerna” satt och sörplade sig “rödrosiga” och “icke i körbart skick” s.a.s på nån slibbrig likör medan de kommenterade alla kungligheter och deras kläder osv, osv. Det var som om de var småtjejer som lekte med dockor, Fulla småtjejer…

Nåväl klockan blev slutligen 16:00 och alla skingrades… men se då menade arbetsgivaren att jag skulle JOBBA IGEN de fyra timmarna!!!!! Jag protesterade bestämt. Sen gick jag på ledighet.

När jag kom tillbaka några dagar senare så skulle hon förmodligen straffa mig. Hon valde ut den hemskaste arbetsuppgift hon kunde tänka sig, notera: som HON kunde tänka sig, inte jag. Hon ville att jag skulle skura i alla skåp och rengöra duscharna i källaren som inte städats på hela sommaren. De var rejält skitiga och jag var hellycklig. Flera timmars röj och skurande helt utan inblandning från någon annan. För mig är detta en slags underhållning, precis som att stryka, diska etc så får man fri tid i hjärnan då. Jag skrubbade och nynnade glatt. De som känner mig väl vet att jag tycker det är rätt skoj att röja ur och storstäda, ett arv från min mor kan tänka…

Nåväl, min tid på Badpensionatet fick ett abrupt slut den sommaren… av uppenbara skäl... det slutade med ett högmullrande gräl där jag bland annat informerade ägarinnan/arbetsgivaren om att vi levde i 1976 och inte 1876… hon hotade med att svartlista mig på hela ön… ja, jösses… jag skrattar än idag vid tanken på hennes pompösa uppfattning om sig själv… men Kungabröllopet såg jag då…

och Kungligt bröllop får jag väl se i år också… I år ska jag också arbeta kväll. Eftersom det är helg så ska vi ha “gemensam måltid”. Flera av hyresgästerna har haft önskemål om “Korv i ugn och potatismos” så jag sa att det kan jag göra då den 19:e utan tanke på kungligt bröllop… sen när jag kom på vad det var för dag tänkte jag att vi kanske skulle ha lite festligare meny men sen bestämde jag mig för att vi är Folkhemmet och hyresgästerna kommer att smaska i sig glatt av det de önskat… fast förstås… en kollega hittade en uppgraderad variant som jag tänker göra… men till aftonens fika blir det tårta för… är det kungligt bröllop så är det…

Vad gör vi på vintern… eller hur gick det med “utöka säsongen”?

Jag fick Gotlands guiden i brevlådan här om dagen… Alltid lika kul. Varför vet jag inte eftersom jag inte är turist, men kul är det. En sak har jag funderat på de här dagarna och det är varför man inte har någon turistguide för de turister som är på ön före midsommar och efter medeltidsveckan? Då är inte alla de här restaurangerna, affärerna, kaféerna osv öppna… Kanske man behöver utvidga informationen en aning?

En sak har jag konstaterat på resor jag gjort i Sverige, Danmark och Norge och det är att Gotland ligger långt fram när det gäller att marknadsföra lokala matproducenter. Dessutom finns mycket av sådana varor tillgängliga på flera håll på ön. Ganska enkelt att få fatt på helt enkelt.

Jag brukar alltid ha med mig Gotlands guiden om/när jag reser till fastlandet och den finns tillgänglig. Jag har till och med lämnat ett ex längs upp i Nordnorges Lofoten, där vi bodde förra sommaren. Kanske kommer det någon turist dit och läser om Gotland och blir dundersugen…? Ja, jag brukar lämna tidskriften i foajén på hotell och kaféer. Brukar faktisk ha en packe med mig i bagaget. Just därför skulle det behövas en guide till mellansäsongen och kanske även lågsäsongen.

p.s. … det finns en TV-version av gotlandsguiden också med historiska föreläsningar

Bornholm – Dag 6

Vi vaknade ganska tidigt. Det kvittrade glatt utanför fönstret. Jag låg och studerade rummet vi hyrt. Äpplerum B&B är inrymt i ett gammalt hus där alla möbler är gamla och som hörde till gårdens tidigare ägare. Det ger rummet en känsla av att man är “hemma hos farmor på landet”. Sängen var ingen superhit, kanske är den lika gammal den? Jag gillade dock atmosfären i rummet. Frukost fick alla gäster i samlad trupp klockan 8:00. Värdinnan serverade bland annat smakprover från lokala producenter, Lammkorv m.m.

Efter att vi blivit mätta och fått packat in alla grejer i bilen så var vi på väg igen. Idag skulle vi åka till Ölands Djurpark och sen åka längs den södra delen av ön. Ingen av oss hade besökt ön tidigare på allvar. Endast små korta besök.

Direkt när vi svängde ut på stora vägen kom vi till Borholm slottsruin. Vi ville inte gå in så vi valde att fika vid restaurangen i stället. Gott kaffe.

Sedan åkte vi in till Borgholm, en stad man ofta hör om under sommaren. Det kändes hur “dött” som helst. Lite folk som skramlade runt och satt på bänkar men nån större aktivitet var inte att se. Efter en megagäspning så rullade vi vidare.

Eftersom sambo är så glad i djur så var Ölands Djurpark ett givet besöksmål. När vi kom fram fick jag de första varningssignalerna. Gräsliga stora (plast/cement/?)djur överallt, tom en mammut!!! Eftersom det var en blandning mellan djurpark och nöjesfält var jag misstänksam redan innan och när vi kom fram till entrén så drog jag i min mentala handbroms. Det kändes inte bra. När vi skulle betala 300 spänn !!!!!!! för vad? “ja, vi fick ju åka på alla attraktioner hur mycket som helst…” då sa vi nej. Vi avstod helt enkelt.

Man kan ju undra om de håller några “gulliga djur” som gisslan för att locka in barnfamiljer och sen är det egentligen endast karuseller och annat skräp de har att erbjuda. Det här kändes som skräp-turism och absolut inget för mig/oss. Tacka vet jag Knuthenborg Safaripark i Danmark där de har djuren för deras egen skull. De ingår i ett projekt för att bevara och avla på utrotningshotade djur.

Vi tog västra kustvägen nedåt. Landskapet kändes platt och igenvuxet.

Jag hade mycket svårt för att se något särskilt med det, ingen wow-känsla endast “okey, så ser det ut här…”. Men en sak är säker, Ölandsbron är vacker! Vi åt lunch i Mörbylånga och tuffades sen vidare mot Ottenby fyr och fågelstation. På vägen ner stannade vi vid en ruin efter ett kapell. Stenarna från detta medeltida kapell har återanvänts vid byggandet av Långe Jan.

Vid Ottenby åt vi lunch. Det var ett mycket trevligt ställe. Avslappnat och ändå med massor av fanatiska ornitologer som stod med kikaren i högsta hugg. Vi tog det mest lugnt men nån annan gång kanske jag vill besöka platsen för att studera fåglar jag också.

Efter Ottenby åkte vi östra vägen norrut. Vi stannade vid Eketorp där jag tog en bild utifrån. Jag iddes inte gå in. Kanske vi bara var mätta på upplevelser men, Öland gav mig inte mycket. Jag bor på Gotland och hade precis varit på Bornholm så sorry… Öland kändes lite oansenlig i jämförelse. Men en trevlig dag hade vi dock, småprat och små stopp längs med rutten.

Sen for vi vidare mot Oskarshamn, vi stannade till vid Emån som enligt sambo är ett av världens bästa, och mest åtråvärda, sportfiskevatten.

I Oskarshamn åt vi mat på “Lilla Krogen” nära hamnområdet. Vi gick en liten promenad på hamnen och såg bland annat färjan till Blå Jungfrun (Blåkulla enligt gammal tradition). Den åker från hamn 9:30 och är tillbaka 16:00, kanske något att ha i åtanke om man har en dag tillgänglig i Oskarshamn.

Så äntligen… dags att köra ombord… under överfarten brukar sambo vandra runt på färjan och "inspektera" saker och ting... just den här gången komhan tillbaka med en lyster i ögonen.. han var helt till sig... han hade sett en livs levande fri vild tumlare i vattnet... såna finns det inte många kvar av i Östersjön... några timmar senare… äntligen... dags att köra av i Visby hamn... hemma… “borta bra men hemma bäst”…

Bornholm – Dag 5

Så typiskt… vaknade till fågelsång och solen lyste in vilket gjorde att jag vaknade tidigt. Vi packade våra grejer och fixade med matsäck för resan. Efter diverse fix med dusch och morgenmad så var det dags att packa in i bilen och bege sig mot Rønne och färjan. Vi åkte med katamaran över till Ystad och det gick snabbt. Det var lite vemodigt att lämna ön eftersom jag inte kände mig “färdig” med Bornholm ännu. Vi pratade om att vi ska återvända och bo på fler ställen. Jag vill pröva på att bo i en av de fiskebyarna, som finns, nästa gång.

I Sverige kunde vi använda våra mobiltelefoner igen så jag kunde ringa B&B-stället på Öland. Eftersom vi hade gott om tid valde vi att åka Skånes kustväg norrut. Vi stannade vid Ale stenar, som jag inte besökt sen 1986. Sen åt vi vår medhavda kaffe&macka i Skillinge. Vädret var gudomligt skönt och det kändes lite vemodigt att ha lämnat Bornholm. Samtidigt hade vi denna underbara resdag att bara vara på. i Simrishamn växlade jag in danska pengar. Vi sprang in och ut ur affärer utan egentligt ärende, lekte turister lite grann bara. Jag hade ögonen öppna efter lokala matprodukter att handla som present till en kamrat. Men jag blev förvånad över hur litet utbud som fanns, i ett av Sveriges största jordbrukslandskap!

I Åhus köpte vi glass, dock inte Åhusglass. Vi såg att de sålde årets första jordgubbar för 50 kronor litern. Jag blev sugen men avstod. Jag började få känning av vätskebrist, lättyrsel och konstant törstig. Det har jag lärt mig genom åren, att känna igen när jag börjar få vätske- och salt-brist. Kroppen behöver salt och vatten. Det bästa är att ha en mineraldryck, typ vichy nouveu. Det köpte jag och klunkade i mig ganska raskt.

I Åhus ringde jag Äpplerum B&B på Öland och bokade en natt. De hade precis ett rum ledigt. Tack och lov att det finns internet och mobiltelefoner för såna här anledningar!

Färden fortsatte i jämnt motorvägstempo. Nu var det inte så mycket lufta lätt och lufsa lagom längre. Precis utanför Sölvesborg i Blekinge kom vi precis efter en långtradare som kört på ett rådjur. Det stackars djuret låg på vägbanan och flämtade. Förmodligen var det sista andetagen vi såg. Chauffören satt i sin hytt och ringde, förmodligen till polis eller annan assistans för liknande situationer. Det gjorde ont att se men vi fortsatte vår färd.

Vid 19:30 var vi så äntligen framme i Äpplerum på Öland. Det gick lätt att hitta. Vi var ganska möra och trötta eter resan och bara längtade efter att få gå och lägga oss. Efter att ha “loggat in” och fått vårt rum så tog det inte lång stund innan vi låg i våra sängar och bara lät kroppen slappna av och somna som en stock…

Bornholm – Dag 4

När jag vaknade på morgonen insåg jag att det inte skulle bli något Christinasø idag heller. Det gäller att övervinna besvikelsen när vädret är emot en och göra det bästa av situationen.

Vi beslöt oss för att besöka Hammershus slott istället. Vi åkte till Allinge och Sandvig, som ligger på öns nordostliga del. En mycket charmig by, eller två som var sammanslagna. Vi svängde av på fel väg och hamnade vid Hammerodde fyr. Det gjorde inte så mycket för det var en fantastisk utsikt. Vi såg till Sverige. Vid fyren gick lamm och betade (dvs får på svenska). Tänk vilken risk de lever under, att beta längs med dessa stup.

Bornholm har verkligen en annorlunda spännande natur. Jag föreställer mig att Skåne måste haft liknande stora bokskogar innan de odlade upp hela landskapet. Sydvästra hörnet av ön är mer plant och med sandstränder medan nordliga delarna har branta klippor och mer kuperat landskap. Och alla dessa bokskogar!

På ön finns ca 15 000 rådjur så man fick köra uppmärksamt. Deras naturliga fiende, räven, verkar vara utdöd efter någon sjukdom eller åtminstone kraftigt reducerat, så rådjuren kan öka sin population utan hinder. Vi såg andra typer av fåglar än vad som är vanligt på Gotland. En tror vi är gulhämpling (vi ska ännu kolla upp den suddiga bilden vi tog) som verkar lika vanlig som koltrast här. Under vår vistelse på Bornholm såg vi inte ett enda överkört djur på vägen.

Hammershus slott ja, ja jösses vilket slott. Det var nordens största slott i sina dagar och det märktes. Och vilken strategisk placering! Den som lät bygga slottet visste vad han gjorde. Högst uppe på en kulle med en makalös sikt ut i Östersjön. Vi såg skånska kusten men den ligger inte lika nära som i Öresund. Här såg vi en hel del turister och skolklasser. Vi passade på att fika på caféet. De hade en smarrig äppelkaka som vi glufsade i oss.

Efter denna upplevelse åkte vi till hotellet för en powernap. Därefter for vi till Rønne igen. Jag ville till Turistcentret och Urban pratade med turistchefen. Han bekräftade att man på ön tagit medvetna beslut om vilken typ av turism man vill ha på ön. Man inriktar sig till äldre par och barnfamiljer. Man vill inte bygga stora hotellkomplex eller skapa en ungdomsturism. Man samarbetar mycket mellan olika aktörer för att ha ett samlat grepp kring turismen. Man får hjälp med marknadsföring osv. Jag tycker att Bornholm har skapat ett semesterparadis tack vare kloka beslut. De har en mycket låg kriminalitet och jag kan tänka mig att drogproblem är minimalt på ön. Biltrafiken är mycket lugnt och vi upplevde inga trafikincidenter. Endast vid två tillfällen hörde vi ambulans som var på uttryckning.

En annan sak jag noterade var att det inte finns några förorter på ön. Endast ett fåtal mindre sammanhängande radhusområde eller villaområde. Vi frågade turistchefen om detta och han bekräftade mina antagande. Han sa att villapriset på ön är så lågt att de flesta har råd att ha det. Dessutom bygger man tydligen lite på måfå efter hand som behov uppstår. Det är detta som skapar det där slingrande vägnätet med hög mysfaktor. Alla stora vägar hade en mycket god kvalitet.

Efter att ha blivit “färdiga för den här gången” med Rønne så for vi till Gudhjem. Där gick vi på “Pandekage Huset”. Det var ett enkelt och mysigt ställe där grunden i alla menyer var pannkaka. Antingen som maträtt eller som dessert. Vi valde då dessert, pannkaka med äpple, grädde, kanel. Gudagott var det! Ett perfekt regnvädersställe!

Sen kunde vi inte göra så mycket mer så vi åkte till rummet och softade. Regnet hällde ner men vi kände ändå oss nöjda och glada med vår resa. Bornholm är en plats jag bara MÅSTE återkomma till. Ön har ett lugnt tempo och massor av vackra blickfång som passar mig.

Bornholm – Dag 3

Vi vaknade till spöregn och blåst. Så vi fick ställa in vår resa till Christiansø, surt… som vädret. Jag såg på den lokala Bornholms TV (Ja de har en egen TV-kanal!) och de sa att färjan till Christiansø skulle gå men endast med en tur den dagen. Färjan till Ystad var helt inställd. Det var liksom bara att “gilla läget” och hitta på en plan B. För oss blev det i stället att åka in till Rønne och gå på museum. Resan dit gick i regnrusk och jag fick inga tillfällen att ta några fina bilder.

Bornholm museum var mycket “hemtrevligt”. Det var som att man kom människorna “inpå livet”. Atmosfären var mycket personlig och varm på hela muséet. Jag tyckte mycket om att vandra runt på detta museum.

Jag pratade lite med personalen där om vad man eventuellt känner till något om kontakter mellan Gotland och Bornholm. Men som de förklarade så hade Bornholm haft ett ganska turbulent och våldsamt förflutet och att det inte finns så mycket kvar av skriftliga källor m.m. De var dock mycket intresserade av om jag (eller någon annan) hade information som rörde Bornholms förflutna. Snacka om att de är nära sin egen historia. Jag har nog aldrig varit på ett museum där jag känt så starkt att personerna som arbetade på muséet verkligen pratade om “sin egen historia”.

Jag hade noterat att Bornholm också har berättartradition om det som på Gotland kallas “di sma undar jårdi”. Detta måste väl ändå betyda någon slags kontakt i historisk tid?

Efter rundvandring och pratstund fick vi leta oss ut i småregnet. En charmig stad som inte visade sig från sin bästa sida precis. Det blev svårt att “ta in” det man såg omkring sig och kameran fick mestadels stanna i väskan. Efter en stunds vandrande så beslöt vi för att äta någon stans. Vi var ganska hungriga men några ställen vi gick in på hade rökning tillåtet!?? (Jag trodde det var ett EU beslut på rökförbud?) Ett matställe hade som dagens luncherbjudande “Sill och sup”!!!

Det var svårt att finna rätt ställe så när vi kom till beslut blev det lite hastigt. Nåväl, vi var hungriga och trötta på det blöta nedfallet så det var skönt att koma inomhus en stund. Stället vi hamnade på var ett “familjeställe”. Trots detta var det en självklarhet att det fanns alkohol till försäljning! och doften av gammal inpyrd rök hängde tungt i lokalen.

Danskarna har ett mer självklart tillåtande förhållande till just alkohol än vi svenskar. Trots detta såg vi ingenstans någon person som verkade utslagen, hemlös eller det vi kallar för “A-lagare”. Jag är nu helt övertygad om att det finns alkoholproblem även i Danmark men kanske man som sådan inte knuffas utanför den samhälleliga gemenskapen lika brutalt och snabbt som i Sverige?

När vi suttit så länge som det gick på det stället så fick vi vandra vidare och regnet hade avtagit lite. Vi beslöt oss för att leta efter stadens kyrka. Eftersom det är små slingrande gatunät, och jag tycker att den turistkartan vi hade var kass, så fick vi leta en stund. Vi tände ett ljus för nära och kära, passade på att låna toalett och sen ut igen. Nu var det liksom inget kul att vandra runt längre. Man var våt genom kläderna och frusen så vi beslöt oss för att åka till hotellet. Hur som helst kändes det bättre att sitta i bilen och rulla framåt än att vandra planlöst i regnet.

På väg från Rønne mot Sandkås passerade vi Østlars kyrka igen. Nu var det öppet så vi kunde gå in och fotografera. En guide satt där så jag fick ett litet trevligt snack om just rundkyrkor. Det som var en nyhet för mig var att det finns en koppling mellan rundkyrkor och Tempelriddare. Typ WOW liksom… säger jag bara… Det är väl medeltidsfantasier så det räcker till, Ivanhoe, Arn osv

Vi åkte till rummet och softade en stund. Sov lite och sen tittade jag på Bornholms TV-kanal. Det är en reklamfinansierad kanal. Jag kunde inte riktigt utröna vem som låg bakom den. Men de reportage jag såg gillade jag. Både mer allvarlig lokalpolitik men också om människorna som bor på ön. Varför klarar inte gotland av att ha en TV-kanal som har fler invånare än Bornholm??? (Gotland har ca 57 000 invånare medan Bornholm har ca 44 000)

Jag surfade så gott det gick på internetcafét på hotellet för att kolla boende på Öland eftersom vi skulle få en dag extra på fastandet pga av min miss med betalningen av Gotlandsfärjan. Jag fann ett ställe i Äpplerum som hade bra priser och låg bra till. Vi fick vänta tills vi kom till Sverige igen innan vi kunde ringa och boka rum där men det kändes bra att ha en plan…

Efter surf, soft och TV så beslöt vi för att ta sticka och äta i Gudhjem. Något som slagit mig är hur många restauranger som finns i alla byarna. Liksom caféer. Vi har även sett flera mindre hotell-anläggningar för turister. Men inga stora Hotellkomplex som liknar Tott i Visby. Hela ön verkar ha gjort allt för att behålla sin värdighet och karaktär. Man har inte sålt sig till turistnäringen helt enkelt. De som besöker Bornholm besöker ön på dess egna villkor och inte som det ofta känns på Gotland, att man “anpassar sig efter vad turisterna vill ha” dvs man bygger för mycket och för stort och för att inte tala om den vurm som varit för den så kallade “stockholmsveckan”. Sämre reklam kan Gotland inte få.

I Gudhjem fann vi ett matställe, Brøddan, som hade en fantastisk buffé att välja på eller pizza. Först tänkte jag ta buffén men sen såg jag vad ingredienserna på pizzorna var så då valde jag om. Och jag blev inte besviken. Ja, jösses… godare och snyggare pizza har jag nog aldrig sett förut! En frasig botten, nästa som ett tunnbröd. Råvarorna såg ut som de var utlagd en och en (inte en näve skinka här och en näve ost där) och uppepå hade de lagt färsk ruccola sallad och slingrat ut olivolja… En mycket, mycket god pizza! Efter det drack vi kaffe och det var gudomligt gott. Kaffet maldes på stället och tillagades omsorgsfullt.

Efter mat så blev det soft igen, på hotellrummet. Som tur var så hade vi pentry på rummet så vi kunde fixa kaffe åt oss. Sen zappade vi runt på de tre danska, ena svenska och tre tyska kanalerna. Gissa om det var skönt att lägga sig och sova efter det.

och regnet och blåsten fortsatte slå mot rutan…

Bornholm – Dag 2

Efter en god natts sömn så vaknade jag till fågelsången ute. Det var fortfarande inget varmt vatten i kranen så jag avvaktade med duschen. Vi hade havsutsikt från vårt rum. Frukosten i huvudbyggnaden var helt okey.

Efter frukost for vi ut i det bornholmska landskapet. Färden gick på vägar som böljade sig fram utefter landskapets form. Det var en magisk känsla att se alla gula fält och inte minst, alla enorma bokskogar! Vi hade inte bråttom så färden gick i sakta mak. Jag fick en märklig känsla i hela kroppen, som om jag kommit “hem” trots att jag aldrig varit på Bornholm tidigare. Vädret var lite halvgrått och trist men vi är ju inte så beroende av sol och värme för att uppleva saker, som tur är.

Vägen gick förbi “den gamle borg”, som är ett byggnadsverk som förmodligt haft samma funktion som Torsburgen. Där fanns även Ekkodalen och det fick vi höra eftersom det var en skolklass där samtidigt som oss och de hojtade nästan hela tiden.

I Aakirkeby finns Natur Bornholm. Ett naturum i megaformat, en jättefin satsning med bra utställningar och bra pedagogik även för de mindre besökarna.

I Snogebæk åt vi vår medhavda kaffe och macka. Här finns fin sandstrand och rökeri där man kan smaka på den Bornholmska fiskespecialiteten rökt sill. Det var lite blåsigt och kallt så vi vandrade inte runt och tittade så mycket. Vi följde strandvägen till Nexø, en fantastiskt liten hamnby. Här skulle jag gärna bo vid ett annat besök på Bornholm. Därefter kom vi till Svaneke och det var samma sak med denna lilla by, charmig och pitoresk.

Sen for vi till Østermarie där ruinen efter Bornholms äldsta kyrka står. Sen åkte vi till Østerlars rundkyrka. Det var låst så vi kunde inte gå in. Jag fotade på utsidan i alla fall.

Regnet började smattra så vi hade inget annat val än att leta oss tillbaka till hotell Abildgård. Vi tog en tupplur. På eftermiddagen hade det ännu inte kommit något varmvatten. Sambo gick upp och pratade med receptionen och de sa att “de redan fixat det…” Vad de fixat vet vi inte vi hade bara kallt vatten. Så jag lät kranen rinna länga, mycket länge och se… då kom det till slut varmt vatten. Så vi kunde konstatera att eftersom det så här i försäsongen inte bodde så många gäster på hotellet så var trycket sämre på just varmvattnet. Detta kunde de väl sagt redan från början så hade det löst sig smidigt och lätt?…

Vi surfade lite på netcfaéet som fanns på hotellet. Det var nog den segaste uppkoppling jag upplevt på länge…

Sen åkte vi till Helligdommerne, ett par branta klippor på öns norra del. Vi gick ut en bit och jag fortsatte ut lite längre. Jag fick faktiskt lite yrsel-känsla av att det stupade ner på varje sida där jag stod.

Det blev en kort stund jag stod där men jag fick några foton. Precis bredvid gick några skottisch higlanders och betade

Efter detta åkte vi till Allinge. Det går en färja mellan Simrishamn och Allinge också men jag tror inte de tar med bilar på den. Jag tror den används mycket av folk som ska ut till Christiansø.

Busstrafiken på ön verkar vara mycket väl fungerande. De har bland annat gjort det gynnsamt för cyklister, vilket är en stor turist-grupp på Bornholm. Man cyklar så mycket man orkar eller har lust sen är det bara att hoppa på bussen, med cykel, och åka vidare. Den verkar ha sin rutt i cirkel runt ön så man kommer väl fram till sin destination förr eller senare. Med tanke på att ön är ca 4 x 3 mil o omkrets så kommer man ganska snabbt fram dit man ska.

Dessutom har de gjort cykelvägar av de gamla järnvägsbanorna. Det innebär att det finns flera genvägar på ön och man behöver inte cykla längs med landsvägen.

På Bornholm har de även varje år ett cykelrace, Tour de Bornholm, som ursprungligen riktade sig till personer med förståndshandikapp. Nu har det blivit en stor grej och man riktar sig till alla med någon form av funktionshinder. De tillhandahåller olika typer av cyklar så man kan testa sig fram vilken cykel man behöver. Vilken grej!

Hur som helst så är Allinge en riktig idyll. Alla de små fiskebyarna har just den likheten med Visby, att de har dessa slingrande gatunät och de speciella danska husen. I Allinge åt vi mat på charmiga Restaurang Margeritten, kanonmat!

Sen var det dags för lite soft på rummet innan “den lille Ole” skulle komma med paraplyen… (översatt till svenska: den lille Ole=John Blund). Vädret ute var inte kul. Det blåste rejält och regnade ofattbart mycket.